...om du vill behålla din tro på mänskligheten.

- Vilket folk det finns!

Det hade jag inte känt till ifall jag fortsatt att jobba på  kontor och bara fått träffa mina fåtaliga arbetskamrater varje dag. Kanske hade någon av dem varit lite cuckoo men då hade man ju tänkt att någon enstaka stackare måste ju vara lite mindre socialt och intellektuellt begåvad, men de kan ju inte vara så många.

Så går man och skaffar sig ett jobb där ens kontaktnät plötsligt blir hur stort som helst. Varje unge i klassen har ju i regel fler än två föräldrar idag, dessutom får man inblick i ännu fler familjers liv på gott och ont. Man får höra många uppsättningar åsikter och värderingar genom åren.

Varför skriver jag nu detta?

Jo, i dagens iskanetider så har vi påmint eleverna om att de måste ha hjälm på huvudet om de ska åka i isbackarna vare sig de har pulka eller åker på fötterna eller rumpan. De yngre barnen både accepterar och förstår detta. Där råder inte större problem.

Däremot har vi femmor och sexor som är för sexy för att ha hjälm och därmed öka sina chanser att behålla en intakt skalle. De tänker inte ha hjälm men i backen tänker de vara. Dessutom drar de sig inte för att antingen ignorera tillsägelser eller kaxa emot å det grövsta. Bl a fälldes repliken "Min pappa tycker också att det är löjligt att man ska ha hjälm".

OK. Satte mig och skrev ihop ett fullständigt omöjligt dokument. Det var menat att väcka en diskussion hemma så det var provocerande med mening. Det gick ut på att föräldrarna skulle skriva under att de tar på sig det fulla ansvaret om deras barn drar på sig skallskador i skolans backar till följd av att de inte burit hjälm enligt skolans relger (som de och deras föräldar för övrigt skrivit under på att de ska följa, i början av skolåret). Alternativet till att detta formulerade jag så här: "Om du däremot anser att hjälmregeln är viktig och fyller en funktion så vill vi att du är beredd att ta emot information via telefon eller mail om att ditt barn underlåtit att ta på hjälm och/eller ignorerat tillsägelser, varje gång detta sker".

Skulle ni kunna tänka er att skriva under på att det är OK att ert barn åker hjälmlös i en lång isbacke full med stenar?

Inte fan skulle jag göra det i allafall!

Jag och de andra lärarna var snarare beredda på att en del föräldrar skulle ringa och undra vad det var för knäppt dokument med tanke på att det är självklart att ungarna ska lyda en sådan regel för sitt eget bästa!

MEN, icke. Istället fick vi in två lappar med underskrift. Dessa föräldrars barn är välkomna att krossa skallen bäst fan de vill på rasterna. God bless från föräldrarna.

Tjena.

En del folk är inte kloka. De kanske ramlat och slagit skallen ett flertal gånger själva när de var små. Eller vad ska man tro?

OBS: Bilden är inte från vår skola, vår iskana är dessutom dubbelt så lång och brant och kantad med stenbumlingar.

 

Cecilia

28 januari 2009 17:54

JESUS CHRIST!!! Jag skulle varit en av de samtal ni förväntat er, men att det fanns några som skrev på??? Kanske de inte läste lappen ordentligt??

http://cilla-cecilia.blogspot.com

 

Josefin

28 januari 2009 19:37

Underbart, det är inlägg som dina som får mig att litegrann uppskatta att jag inte börjat jobba på riktigt än!

http://williamox.bloggagratis.se

 

Addi

29 januari 2009 20:30

Ja, jag vill inte skrämma dig, Josefin, men nog får man se och höra ett och annat man inte skulle trott om man inte haft det jobb man har. Fast ibland är det ju förstås väldigt kul och man träffar ju inte BARA konstigkroppar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...