Skönt att vara hemma igen!
Konferensen i helgen kan väl sammanfattas av ett jädrans massa sittandes. Träsmak, träsmak...
Godare smak var det däremot på middagen. Vi struntade i Ryttargalan och åt på Sturehof istället. Mindre krabbande med klädseln, funkade ändå bra som avslutning på kvällen.
På vägen hem läste jag nåns kvarglömda DN Kultur. Ernst Billgren förmedlade ett sympatiskt förhållningssätt till sådant man skapat själv: "Bättre att göra något och sedan försöka tycka det är bra, än att försöka göra om något man gjort, till något bra". Tycker det låter bra.
Under rubriken GENUSDEBATT så undrar man om Tintin var gay.
Författaren Matthew Parris menar att Tintin är en fjunik, androgyn yngling i quiffrisyr (what??), lustiga byxor och scarf. Han flyttar in i ett slott på landet tillsammans med sin bästa vän, en medelålders sjöman. Han är en sötnos som är fäst vid en fluffig toyterrier och vars andra "garderobkompisar" är ett oskiljaktigt detektivpar i plommonstop och vars enda väninna är en operadiva... Är det någon som påstår att Tintin INTE är gay?
Men Studio Herge i Belgien tycker inte det utan kontrar med att Tintin faktiskt är mycket macho. Nja....
Cecilia
11 januari 2009 21:13
Tur är att när man är barn och läser Tintin så tänker man inte ens i de banorna, dvs det är helt ointressant. Nu verkar det ju onekligen finnas vuxna som intresserar sig för denna tecknade figur, men i ärlighetens namn så spelar det väl ingen roll? dvs gay eller inte? Vad man gör i sängkammaren är var mans ensak...eller ska jag säga tecknad figurs ensak? :)
http://cilla-cecilia.blogspot.com
Addi
11 januari 2009 21:54
Oj! Då hade du inte gillat den universitetskurs i barn- & ungdomslitteratur som jag gick för flera år sedan. Där fick vi läsa en tolkning av Mumintrollen som gick ut på att Muminmamman hade graviditetskomplex som ständigt gick runt med stor mage - och vad var Hattifnattarna om inte ett jättegäng kondomer?
Mio min Mio blev också fullständigt ödelagd för mig. I tolkningen så var Bo Wilhelm Olsson (Mio) en svårt psykiskt störd pojke som försvinner iväg till en fantasivärld för att orka med att leva, till slut så ger han upp och går in i en psykos. - Det är slutklämmen i Mio när han förklarar att han nu är hos sin fader Konungen och att han aldrig tänker komma tillbaka till Tegnérlunden igen.
- Det du! Jämfört med det så är spekulationerna om Tintins sexuella läggning absolut ingenting!
Åhza
12 januari 2009 15:21
Ja, alla tar ju text och bild till sig på olika vis...
Bröderna Lejonhjärta då? Där måste det finnas gott om utrymme för allehanda tolkningar? Ingen som gett sig på dom än?
http://www.blogtown.se/blog.php?id=ahza
Addi
12 januari 2009 15:52
Ja, vill ni fördjupa er i tolkningar av Bröderna Lejonhjärta så kan ni förlusta er vidare på följande sidor:
https://www.flashback.info/archive/index.php/t-142273.html
http://www.lindberg.nu/lionheart.html (en hel C-uppsats!)
Cecilia
13 januari 2009 07:41
Tänk att vi vuxna ska överanalysera allt. Tur att barnen inte gör det...
Addi
13 januari 2009 11:45
Analyserna kan ju helt klart vara lite för överambitiösa, eller vad man nu ska kalla dem. :)
Men samtidigt ÄR det ju lite kul att vända upp och ner på saker och ting och få del av nya dimensioner på något som till synes är ganska enkelt och endimensionellt. -Tycker jag i allafall.
Därtill så är det en intressant tanke att även barnen påverkas av de underliggande tankarna och symbolerna i enkla sagor och berättelser. De är ju till för att levandegöra svårare livsfrågor och samhällsvärderingar på ett sätt som är lätt att ta till sig.
addi
14 januari 2009 10:23
- Ja? (Blinkar oskyldigt med höjda ögonbryn).
Han kanske omedvetet har påverkat en del ungdomar att leva ut sina egentliga läggningar? Blivit en förebild och hjälte för unga som börjar komma på att de är gay? (Brister ut i okontrollerat fniss..!)