Jobbade halva dagen: Hann med att dansa "Prästens lilla kråka", "Morsgrisar är vi allihopa" och lite annat svettframkallande runt granen, kastade i mig lite diverse ur julbordet på stående fot och sedan hem för att packa det sista och åka till Arlanda.

Vädret: milt, grått, trist.

Jag har lite issues när det gäller att flyga.
Jag var inte flygrädd förr, men efter att ha suttit bredvid en kollega vars bror tillverkade flygsimulatorer så var det klippt. Hon satt och berättade allt som kunde gå åt pipan och hur känslig alla flygutrustning var. Till råga på allt hoppade hon till och såg skärrad ut för varje förändring i motorljuden under hela flygturen till Köpenhamn. Hjälp!

Så nu satt jag och försökte tänka på något annat än krascher och explosioner och misslyckade starter som slutar på en åker i Gottröra.

Men man ska ju inte tänka i negationer. Tänk inte på en flygkrasch. Visst fan inte tänka inte!

Att sitta i ett flygplan är inte värre än att sitta i en buss. Uppe i luften!

 Jättenaturligt!

Fler dör i bilolyckor än i flygkrascher.

Men jag tycker ju inte om att åka bil heller ju... :(

Precis under uppstigningen så dök plötsligt Herr Muffin upp i mina tankar.

Han är huvudperson i en fin liten barnbok om döden.

Nu är han ju ett marsvin och han dör inte direkt i en flygkatastrof, men berättelsen var fin och kändes lite trygg sådär OM shit happens på riktigt.

Så herr Muffin fick hålla mig sällskap tills jag äntligen fick min gin & tonic som blurrade tankarna på att sitta i en stålcylinder 10 000 meter upp i luften (jättenaturligt!) i åtminstone någon timme.

Vi kom hur som helst helskinnade fram till Alicante.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...