Nu äntligen kan man andas igen. Lag-SM är över och nu plötsligt så kommer tröttheten vällandes något alldeles enormt!

Jag skämtar verkligen inte när jag säger att vi som hade ansvarspositioner inför ritten jobbade nästan dygnet runt veckan inför tävlingen. Man sov illa på nätterna, vaknade och gick upp och skrev kom-ihåg-listor för att huvudet var proppfullt med "måste minnas"-grejer.

Det här var ju ändå en nationell SM-tävling och det vore ju ren kattskit om den skulle bli pannkaka för att vi glömt någon viktig detalj.

Själva tävlingsdagen blev ju formidabel på många sätt. Vi hade haft en jättefin SM-middag kvällen före på Kullängen (www.kullangen.se). De har egentligen inte öppet på sommaren men ställde upp på att inhysa ryttare samt ombesörja en tvårätters middag för oss. Vi har ju aldrig haft ett SM förut så jag kunde ju inte på förhand säga hur många det skulle bli till middagen eller ens om deras rum skulle bli uthyrda. De var ändå jättetrevliga och tillmötesgående hela vägen. Det blev jättelyckat!

Tävlingsdagen började tidigt, SM-klassen startade klockan sex på morgonen. Tur var väl det eftersom värmen steg ganska tidigt och kulminerade till slut på drygt 30 grader och vindstilla!!

Inte världens önskeväder att rida 100 kilometer på, eller hur?

Ryttarna hade ändå humöret uppe och menade på att det var varmast på viloområdet på tävlingsplatsen, själva fick de lite fartvind när de red och skugga när de kom in på skogspartierna. Skönt att de tog det så.

Däremot höll vi på att tömma brunnen på Lovisedal eftersom det gick åt så mycket vatten att svalka hästarna. En skitsur hundpensionatsägare som bor i området kom och klagade ljudligt. Det var ju bara att pudla (så lägligt!) och säga att vi genast stänger av vattnet. Som tur  var, var detta på slutet av dagen och de flesta som red snabbt hade redan kommit i mål. De som red CR red ju så pass sakta att de inte riktigt behövde de här jättemängderna med vatten och vi hade ju en del vatten kvar i vår stora tank.

Hur som helst. Tävlingen flöt på bra, vi fick en mycket positiv domarrapport och jag har mest hört glada kommentarer från de tävlande. På något sjukt sätt var det helt enkelt värt allt jobb.

Men nu är jag supertrött efter att ha varit i full spinn så länge...

Bjussar på bild från upplopp i klass 2, 50 km, mellan klubbekipaget Linnéa Modenius och Hasse Wallman. Linnéa vann med en noslängd!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...