Idag tog jag det lugnare.

Roland och jag åkte upp till Lovisedal och lappade ihop (bokstavligen!) boxarna så att de ska vara användbara till Rimboritten. De bör vara helt OK nu och när de blivit halmade kommer de t o m se fina ut, tror jag.

Imorgon ska vi försöka ta en sväng förbi tippen och slänga alla soppåsar som städningen genererade.

På ponnysidan överväger jag allvarligt att köpa den där för dyra ponnyn iallafall. Efter den senaste tidens bottennapp när vi kollat billigare ponnysar så kanske det är så att det inte är något jätteöverpris ändå. Suck.

Men den här gången ska jag vara så grundlig som jag kan (vilket också gör mig nervös. Hur ofta har man inte grundstött som värst när man tyckt att man varit som mest "ordentlig"?) Hur som helst. Jag har ringt Ultuna eftersom de hade varit inne med ponnyn för lindrig karpit förra hösten. Fick tillgång till journalerna så jag pratade med veterinären och hon tyckte att det ponnyn svarat bra på behandlingen och att den såg redig och fin ut i övrigt. Hon trodde inte att det skulle vara något att oroa sig speciellt för.

Jag ringde till och med till Arnold Assarsson som de sa att de tränat för. (Har två funderingar här: 1. OM man nu heter Assarsson i efternamn, hur är man då funtad om man döper sin son till ARNOLD?  2. Jag blev glad att jag fattade vad han sa trots att han pratade skånska, blev lite skärrad när jag insåg att han är från Malmö men det gick bra! Man känner ju sig så dum när man utbrister VA? i telefonen hela tiden. I allafall, enormt minne en del tränare har, som minns enstaka ponnysar när de har träningar över hela landet).

Nåväl, Arnold mindes ponnyn och sa att den var jättefin och hoppade allt. "Kan nästan säga att den skulle duga som handikapphäst" vilket jag antar betyder att den - i hans ögon - verkar både snäll och säker. Dessutom kom han även ihåg att den var välriden på marken också. Vilket jag också tyckte att den var.

Det lät ju ändå onekligen bra, så jag ringde ägarna och sa att vi ville komma och prova ponnyn en gång till för att se om vi fick samma goda intryck även denna gång.

Addi går en sväng runt huset för att skramla ihop småpengar och samla pantflaskor för att få ihop resterande pengar till ponnyn...

 

Cilla

16 juli 2008 20:24

Måste ha missat något här...vad är det för ponny? Vars finns den någonstans? Du kan få våra pantflaskor oxå, det brukar bli en del nuförtiden :)

 

Addi

16 juli 2008 21:46

Det är en alldeles för dyr ponny som finns utanför Uppsala och som jag först bestämt mig för att tacka nej till. Men jämfört med de andra, billiga så...
Sen har jag förstått att härstamningen är top notch och det är väl bra. Tydligen ska pappan vara känd för att ge avkommor med mycket bra huvud och lynne - och snäll, ja det verkade ponnyn definitivt vara, och lättriden. Saken var bara den att den inte var så mycket tävlad och det kan ju bero på allt från ryttarens avsaknad av tävlingsintresse till att ponnyn visat dålig kapacitet. Svårt att säga. Men tränaren jag ringde till (Aarrnooold) tyckte att den var riktigt fin. Så - ja. Alla pantflaskor emottages tacksamt för de kommer att behövas!

 

Mia

17 juli 2008 16:10

Vi har nagra flaskor hemma hos ocksa som jag garna bidrar med :)
Jag ar glad att William ar nojd med att se Filur som sin kommande hast, later som ett stort projekt att leta ponny...

 

Addi med handen i kommunens soptunnor

17 juli 2008 21:49

Det knepiga i projektet är att få tag på en hyfsat frisk ponny för hyfsat pris och som man tror kommer att göra hyfsat bra ifrån sig.

Trasig ponny för bra pris är lätt att hitta.
Gammal ponny för bra pris finns också.
Galen ponny kan man få både dyr och billig.

Nix, helt lätt är det inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...