Tack gode gud för webb-TV!

Då slipper man se alla genomusla repriser på dagarna utan kan själv välja uselhelsgrad på det man ska titta på.

En ny serie som precis börjat är "Jakten på lyckan" med Hanna Hedquist.

Hanna brukar vara med på ett morgonradioprogram som jag dagligen lyssnar på under de 10 minuter jag sitter i bilen på väg till jobbet. Hon hör till mina favoriter i radio. Kan inte riktigt sätta fingret på vad som är så bra med henne, men det kan vara en blandning av hennes dialekt och att hon är lite sådär naivt rättfram. Säger det där som jag själv kämpar för att INTE säga eller fråga folk fast jag så gärna vill (...för att jag då riskerar bedömas som lite korkad eller åtminstone en smula socialt obegåvad).

I det här första avsnittet skulle hon kolla om man blir lyckligare av pengar och besökte därmed nån rik polsk tant som uppenbarligen köpt Yxtaholms slott (skylten till Prinsens Araber skymtade förbi i bild iallafall).

Därefter testade hon att göra som "anonyma klubben" vilket tydligen är ett gäng människor som i altruistisk anda ger bort saker, som t ex en redan betald fika eller tunnelbanebiljetter, till nån de inte känner.

Underhållande.

  
Läskig bild - jag trodde först att det var ett avslitet ben...

Fick jätteont i foten på söndagen efter att jag knallat runt på foten under lördagen. När det kändes VÄRRE än samma dag då jag ramlade så var det väl bara att inse att jag måste pallra mig till sjukan.

Idag var jag på röntgen och det visade sig att jag hade en spricka på fotknölen och att vadbenet var av. Det var dock snygga brott sa läkaren.

Så nu har jag benet i paket och är sjukskriven i två veckor. Då ska jag in och ta av gipset så ska de se om det behövs gipsas om eller om det funkar med elastisk linda då.

Well well, jag får tillbringa mer tid med mina vänner datorn, böckerna och TV:n.

Jädrans isfläck!!

Jo det finns faktiskt en sådan websida.

Känner mig som House nu när jag linkar omkring med käpp. Men det är OK - idag kan jag åtminstone sätta ner foten och ta mig fram med hjälp av bara en krycka och det är skönt. Börjar dock snart klättra på väggarna om jag inte kan röra mig mer och snabbare...

I brist på att kunna röra mig just mer, så har jag tillbringat mer tid med böcker, laptopen och TV:n. Kollade igenom alla avsnitt av "Svenska Hollywoodfruar" som jag missat, otroligt underhållande! Har fortsatt titta på Greys Anatomy som vi började se under lovet. Har nu kommit till säsong 3 och den håller än. I förrigår kollade jag och Sanna på en Bollywoodfillm som heter "My name is Khan" och den var bra! Igår såg Fredrik och jag senaste Narniafilmen och den var också OK.

Har även lyckats med hörlursjakten som pågått sedan mina gamla hörlurar gick sönder i flyget till Spanien.

På mig gör det fysiskt ont att lyssna på musik i dåliga lurar. Jag blir förbannad och illamående helt enkelt. Jag VET ju hur bra musiken kan låta och att förnedra låtarna genom att låta dem passera genom en kass hörlur med burkigt ljud - ja... det framkallar akuta fontänspyor!

Köpte nya hörlurar på måfå i Spanien men de var inget vidare. Fredrik får ta dom, för han förbrukar hörlurar i parti och minut och har ingen känsla för schysst ljud. Väl tillbaka i Sverige så provade vi en modell som jag hört mycket bra om. Ljudet var OK men lurarna satt inte kvar i mina öron. Igår fick Roland åka förbi affärn och uppgradera dem till en annan, dyrare variant. Och nu är jag faktiskt nöjd! :)

Det blev ett par Sennheiser cx-300 II

Finns säkert de som smäller ännu högre men nån måtta får det väl vara! ;)  

...är just vad jag har att säga om min otur.

I förrigår skulle jag och Sanna ta in hästarna. Jag kliver ur bilen nedanför stallet och Sanna kör upp till stallplan. Jag tar två steg mot grimmorna och...schwopp!!! Halkar på en stor isfläck.

Känner att jag egentligen inte faller så illa (konstigt vad man hinner tänka mycket på en knapp sekund) och att jag inte kommer att slå mig så mycket, MEN så når min vänstra fot en isvall, fastnar där och när resten av mig hasar vidare mot den så knakar det illavarslande om fotleden.

Det hela gör så ont att jag mår illa. Enda fördelen med det hela är att jag raskt får tag på en snökoka att lägga mot foten medan jag väntar på att Sanna ska komma nerför backen och upptäcka mig.

Väl hemma igen så är det bara att lägga foten i högläge och fortsätta kyla. En rejäl stukning - eller brustet ledband eller vad det nu kan vara som gör att det gör svinont och jag inte kan stödja på foten.

Blev inte så jättesvullet och blått men foten funkar definitivt inte att stå på.

Bara att konstatera att mycket trist kan hända på ett kort ögonblick. :(

Första arbetsdagen... Jaja, den kommer ju alltid hur man än gör.

Något mer som inte riktigt var välkommet men ändå dök upp, var plusgraderna under helgen. Det kunde ju fortsatt vara några minusgrader så att snöfluffet som fallit kunde ligga kvar och vara just - fluffigt.

Nu blev det istället skridskobana på stallplan och på många av vägarna här omkring. För Coffees del spelar det ingen roll, hon har broddar runt om, men stackars Sacha blev bara skodd fram sist p  g a missförstånd. Därefter har han gått och trampat av sig en av framdojjorna och därmed EN sko kvar - den är det iofs broddar på...

Så länge snöfluffet låg som det låg fungerade det ändå bra att bara ha honom nästan oskodd, men nu känns det inte lika roligt. Två veckor kvar tills Åhza kommer förbi igen. Nåväl. Det får bli lite mer skogs- och ridhusridning då, bara det går att frakta honom över stallplan.

Tur att han har lite bättre koll på sina ben i år. Förra året var jättevalpen helt omedveten om att han hade ben alls - ännu mindre vart de befann sig.

De sista dagarna slutade som de första dagarna, med regn.

Pittoreska, blaskiga smågator...

Vi passade på att äta ute, bl a på en restaurang på Mijas Costa som fick goda rekommendationer på Tripadvisor, nämligen La Mandragora och jag tycker att rekommendationerna stämde.
Det var ett mysigt ställe som faktiskt ägs av kroater och inte av spanjorer. (Dock ett rätt ruffigt centrum, fast det märkte man inte av när man satt i restaurangen)
Maten var jättegod och väldigt prisvärd. Jag passade på att beställa ryggbiff av lamm (mums!) och chokladmousse med amaretto och frukter till efterrätt. Sjukt gott.

En av dagarna åkte vi även till grottorna i Nerja. Grottsystemet innehåller världens största underjordiska grottsal och hela stället ser klart utomjordiskt ut med sina stalagtiter och stalagmiter. Rekommenderas! Nerja är dessutom en väldigt fin stad dit jag gärna skulle återvända.

På nyårsdagen var det då dags att vända hem. Flyget gick inte förrän på eftermiddagen så vi hann äta lunch ute och packa i lugn och ro. Väl framme vid Malagas flygplats så var flyget dessutom en halvtimma försenad.

Den lilla passageraren framför Fredrik passade på att inte bara tåflörta, utan FOTflörta..! :)

Bävade lite inför bilens tillstånd på uteparkeringen i Skavsta. Det verkade ju ha snöat en del medan vi varit borta.

Visst var det snö, men det var inte så farligt:

Bilen stod att känna igen och den startade med ett kick!

Lägenheten fanns i det stora vita huset.

Lägenheten som vi hyrde var jättefin.

Visserligen bara en etta som vi fem (jag, Roland, Fredrik samt mina föräldrar) skulle dela på, men både sovrummet där mina föräldrar sov och vardagsrummet där vi andra tre sov, vette ut mot en stor inglasad balkong. Det betydde att den som vaknade tidigast - oftast min pappa - kunde gå ut dit och sätta sig utan att behöva vanka runt och väcka alla. Lägenheten låg på 10:e våningen och från balkongen såg man ut mot havet, det var bara 150 m ner till stranden.

Det fanns TV med SVT world så man kunde se lite svenska program om man ville. Bra för Roland och Fredrik som inte kan spanska. Vi hade även med oss datorn med ett par säsonger med Greys Anatomy uppladdade.

Enda smolket i bägaren var att det var otroligt lyhört. Våra grannar vägg i vägg hade osande gräl dagarna runt jul. De lugnade gudskelov ner sig sedan, men jag har nog aldrig hört ordet "fuck" så många gånger i en och samma mening som det ljöd genom väggarna. Och ja, de grälade på engelska. Det bor en hel massa engelsmän i Fuengirola, man märkte det även när man var ute och gick, var och varannan människa pratade engelska.

Tur iallafall att grannarna coolade ner sig för när de gastade som värst så hade man lust att banka i väggen och ropa att de antingen får skilja sig eller helt enkelt gå och lägga sig och hålla truten. Fast lite underhållande var det förstås också! ;)

Vy över staden om man tar en promenad utmed bukten.
Tjuren, som egentligen är reklam för en spritsort, har senare kommit att bli en symbol för Spanien - måste varit en vinstlott för företaget!

På  sedvanligt vis lyckades jag som den duktiga lärare jag är, se till att förtränga och undantrycka alla basilusker i slutet på terminen bara för att sedan insjukna på lovet. Så är det i princip alltid...

Jag fick jätteont i halsen och på annandagen hade jag feber.

Som tur är gick det över relativt snabbt (när vi var i Torrevieja för två år sedan fick jag världens nysförkylning som gjorde att jag inte kunde gå ut i solen. Så fort jag fick ljus på mig så utbröt de mest otroliga nysharangerna! Kul att åka till solen för att sitta inomhus - inte ens solbrillor hjälpte mer än marginellt).

Vi tog det lugnt under några dagar.  

Den 28:e hade Roland bokat en dykning med Abysub som håller till i Fuengirola. Så han och Fredrik åkte iväg på en heldagsutlykt för att dyka vid vrak utanför Gibraltarklippan.

Fredrik i våtdräkt.

Det var inte färgglada fiskstim de fick se, men däremot en hel del bläckfiskar (Fredrik fick hålla i en och den "bläckade" om man tog på den!) och sjögurkor. De dök två dyk vid två olika vrak och kom glada och nöjda tillbaka!