...som är världens, världens roligaste och duktigaste ponny!

Nu låter jag som en hästgalen fjortis, men det är så det känns.

Hästarna fäller i stora lass. Gummiskrapan blir proppad med hästhår och schabraket är lika luddigt som en hel häst på insidan efter bara ett par gångers användande.

Utmed rabatten får man lite fyr på sina vårkänslor:

  Snödropparna arbetar sig sakta upp och slår nog snart ut ordentligt.

MEN:

Under den här meterhöga snön finns poolen. :(

Men solkatter..? På en dressyrtävling?

Det kan vi definitivt vara utan.

Följde med Sanna på lagtävling i dressyr idag. De hade ju hotat med snökaos igår, men det blev det ju inte så mycket av som tur är. Idag sken solen och den lilla snö som föll igår rann iväg.

Däremot blev det en hel radda jobbiga solkatter inne i det halvmörka ridhuset. Många hästar reagerade på dessa och en del kunde knappt ta sig runt sitt program. Trist för de stackars ryttarna som rödörade försökte göra så gott de kunde. De hästar som inte brydde sig om solfläckarna erbjöds istället två stora vita banderoller att bekymra sig om. En del valde det istället. Då blev ryttarna både rödörade och rödkindade.

När Sacha skulle in hade många av solkatterna förflyttat sig åt sidan. Men ett ensamt fanskap skulle lysa klar alldeles ensam i ett hörn av banan. Så onödigt! Sacha ville inte gärna gå förbi och när han tvingades, så tog han ett jätteskutt över den. Domaren var snäll och gav ekipagen lite extra tid att sno runt och vänja hästarna vid dessa fenomen och när Sanna väl var tvungen att starta, så hade den värsta rädslan lagt sig. Tyvärr var han ändå lite misstänksam vilket gav lite underlig ställning i solkattshörnet och en ganska spänd häst.

Trots att procenten inte riktigt blev så bra som den hade kunnat, så kom laget  fyra, precis utanför pallplats. Om ungefär en månad är det dags för nästa omgång. Spännande!

Sitter och halvslumrar framför TV:n som brukligt på fredagskvällen.

Det som håller mig vaken är musiken från Fredriks rum som hörs speciellt tydligt genom golvet ner till TV-rummet - fast det får jag väl bara se som positivt för annars skulle jag väl somnat helt och hållet.

Med Fredrik har jag fått uppleva hur det är att tonåring lite mer på riktigt. Hög musik, viss ovilja till pluggande, lite väl sena kvällar med kompisar - och nu på senare tid - med tjejsällskap.

Gemensamt med Sanna (hennes enda tonårsmanér?) har Fredrik sitt extremt ohygieniska rum. Dammponnysar snarare än dammråttor...

Men han är en trevlig tonåring ändå. Har nästan aldrig hört honom kalla mig något fult (så jag hört) när vi varit oense och det är mer än vad många andra i hans ålder förmår vid umgänge med föräldrar.

Imorgon ska han iväg till Värmdö för att genomgå andra omgången av ridsportförbundets ungdomsledarkurs. Han och tjugo tjejer - han klagar inte.

Själv ska jag följa med Sanna till första omgången av div III hästdressyr. Som tur är, verkar det inte snöa så mycket ikväll som först befarats. Ska bli spännande!

Hade lite bilkris i helgen.

Volvon är ju krockad. Inte demolerad, bara lite kantstött så att ena framlyset är paj, skärmen och motorhuven hmmm....inte riktigt sig lik.

Den går att köra med, men man FÅR inte köra med den. Vilket leder till något mittemellan. Den står vid en parkering vid en busshållplats där Sanna kliver av, kör sista kilometrarna till stallet (dit går ju sällan bussar) och sedan får den åka tillbaka till busshållplatsen där den får stå tills nästa dag. Den sträckan brukar inte gästas av poliser, men man vet ju inte. I april får Sanna sin första alldeles egenköpta bil och slipper fundera på poliser och hålla busstider.

Sanna flyttade till Gottröra nu i helgen och då fick hon låna Subarun och transporten för att få iväg lite större möbler. Nånstans mellan Rimbo och Gottröra sa bilen upp sig. Lampor lyste och bilen stannade, det var bara att ta ut en bärgare som tog "subban" till Hallstavik där det finns Subarumeck.

Igår ringde de och sa att den goda nyheten var att det akuta stoppet berodde på att fläktremmen var helt av och att batteriet därför laddat ur. Den mindre goda nyheten var att de hittade en massa annat smått och gott som är paj eller snart paj och som kan lagas till det facila priset av 30 000 kr.

Typ det bilen är värd.

Nu sa mecken att man skulle kunna chansa och ta bilen till besiktningen (dit den snart måste) och att den faktiskt kanske går igenom och kan köras med ett tag till - men förr eller senare brakar dessa fjädrar, stag och stänger, vad sjutton det nu är för några. Vi borde med andra ord skaffa en nyare och helare bil...

Allra helst vill jag ha en sån här:

  
Subaru Legacy Outback  - en nying!

Priset är dock groteskt, så vi kollade på en vanlig Legacy, dessutom begagnad. Då hamnar vi bara på halvgroteskt pris.

Just nu har vi inga lån alls förutom huset och det är rätt trevligt. Köper vi bil så kommer det gå åt ett par tusenlappar i månaden i 5-6 år och det är mindre trevligt.

Det finns billigare bilar än Subaru, men jag är så himla genomnöjd med vår bil så jag har svårt att tänka mig att ha en annan sort. Den plöjer sig igenom lera, is och snö utan att man knappt märker av det. Jag  behöver inte vara skraj att bli ståendes i en hal backe med transporten och det är väldigt mycket värt i våra oplogade, taskigt underhållna vägar här ute i spenaten.

Det blir väl till att vrida ur plånboken iallafall.

I Japan är det jordbävning och ett kärnkraftverk läcker radioaktivitet.

I stallet blir det en diskussion om mögligt hösilage som leder till att en hästägare blir uppsagd för att den säger sin helt objektiva mening.

Stort och smått - var är de rimliga proportionerna..?

Vet inte om ni följt den serien på TV, men jag såg precis näst sista avsnittet på SVT play.

Kort beskrivet så handlar det om en engelsk snubbe som blir skickad runt jorden för att se världens sju underverk. Han själv är inte speciellt intresserad av att resa och producenterna ser till att han absolut inte lyxar till det någonstans, utan att det blir väldigt...vad ska man säga...autentisk nivå på boendet i de olika delarna av världen.

Han är som väntat inte särskilt imponerad av underverken, utan noterar istället sådant som standarden på toaletterna, matkulturen etc. Sådant som troligen hade etsat sig fast i mitt minne också - mer än intrycken från underverken.

Programmet har fått mig att fundera på vad jag själv uppskattat mest från mina resor, och vad mina intryck varit vid mina färder utomlands. Jag reste ju väldigt mycket när jag var liten, tack vare mina föräldrar som först åkte Europa runt övernattandes i tält, senare uppgraderade de till husvagn. Vi var borta månadsvis sommartid från det jag var runt 7 år tills jag blev 14.

Mina minnen från dessa resor består mest av att det var mysigt att ligga i skuffen (detta var på den tiden då man inte alls behövde sitta bältad i baksätet) på alla luftmadrasser och sovsäckar och lyssna på mina kassettband och rita. Det var faktiskt riktigt trevligt. Skitsamman vart vi åkte - minns inte att jag tittade ut genom bilfönstret särskilt ofta. Det var skönt att ligga och slappa och ha det bra. Minst roligt var allt som hade med tältet att göra. Stressade vuxna som skulle pussla ihop ett otympligt jättetält, luftmadrasser som skulle pumpas, gräs och skräp som skulle hållas borta från sovdelen. Ännu mer stress när skiten skulle tas ner på morgonen, packas i bilen och färden fortsätta. Inte kul alls.

Av resmålen minns jag inte så supermycket. Kladdig värme, en massa fotvandrande. Inte köpa glass för det är dyrt. Stenhögar som säkert var intressanta rent historiskt, men inte för en 9-åring.

Bra: campingplatser med swimmingpool, de gånger man fick äta glass trots att den var dyr, när det regnade och vi inte kunde ut och sightseea utan bara slappa i tältet. Pompeji, inkl Vesuvius minns jag. Capri och den blå grottan, Dhalímuséet, alperna i schweiz var rätt coola. Det rosa och guldinredda badrummet när vi övernattade på ett Zimmer i sydtyskland. Alla galet klädda luder som stod på rad utmed vägen när man skulle från campingen och in till Paris centrum. Minnesvärt. Säkert inte vad mina föräldrar tänkte att jag skulle komma ihåg från resorna...

I vuxen ålder har jag två helt outstanding reseupplevelser:

1. Svårslaget: första eftermiddagen när vi kommit fram till Salalah, Oman, efter drygt 10 timmars flygresa. Vi insåg att vi nästan var ensamma på stranden och la oss och slumrade på solstolarna med tjocka fina madrasser, under parasoller av palmlöv som rasslade i den varma vinden. Vågorna slog och det var bara oändligt lugnt och skönt. Tror inte jag varit med om bättre.

2. Relaxrummet på Laugar spa på Island. På sätt och vis en upplevelse som liknar ovanstående i Oman. Lugnet, värmen, vilan....

Så, det är bara att inse. Det som tilltalar mig mest, är att göra INGENTING och i regel stämmer det även om det givetvis finns undantag från detta!

...bar av till Rimbo.

Imorgon är det ju dags att börja jobba igen, men jag blir verkligen med nöd och näppe. Så fort jag gör något annat än att hasa runt härhemma, så blir jag kallsvettig och jättetrött. Det tar en lång tid att komma igen efter en influensa. Hostan håller i sig, men inte lika intensivt som förut.

Idag åkte jag med till Rimbos ridhus där det skulle bli lagträning i dressyr. Fredrik blev nämligen tillfrågad om han ville bli överlånad til RKRR:s division 1-lag i dressyr. Det saknades en ryttare för dem, och vår klubb fick tyvärr inte ihop något lag så han var tillgänglig.

Kul, faktiskt, för som jag nämnt förut så börjar tiden med ponny rinna ut för Fredrik. Han är jättelång. Än så länge väger han inte så mycket, vilket gör att det fortfarande funkar att rida ponny, men det är väl en tidsfråga innan vilkten börjar matcha längden. Jobbigt det där med ponny, när barnet börjar växa ur den. En del kan ju rida sina D-ponnysar ända till 18 års ålder. Inte så kul att behöva börja rida stor häst redan vid 15-16 års ålder bara för att man är lång.

Hur som helst: träningen gick fint. De hade en dressyrdomare som tränare vilket ger en extra dimension till träningen. Vad fäster domaren vikt vid? Om man har två alternativ till att korrigera hästen, vilket "ser bäst ut" från domarbåset? Hur rättar man en krokig linje och vad kan man göra för att försköna en mellantrav som inte är så flashig? Jag tycker det var intressant att höra detta. Taktik är alltid spännande. det är ingen idé att tro att man kommer att rida perfekt, så hur gör man för att framhäva sina förtjänster på bästa sätt och maskera det som ännu inte funkar 100?

Det är ett tag kvar till första delomgången, men det är bara att träna vidare. Coffee är starkare än nånsin så det borde gå rätt OK.