Vad glad jag blev när jag såg detta:

http://www.norrteljetidning.se//nyheter/artiklar/id/7258

Jag har en jättepåse med gamla nallar och mjukisdjur som varit Sannas eller Fredriks. Jag har bara inte haft hjärta att slänga dom och det är ju inget fel på dem i övrigt mer än att de blivit överflödiga.

 Älsklingsnallarna finns ju kvar i barnens rum. De brukar ju få hänga med ovasett hur gammal man blir men utöver dessa hann det ju samlas en hel legion med mindre älskade nallar genom åren.

Det är knepigt med begagnade grejer över huvud taget. Jag tycker det är sådant hemskt slöseri att bara slänga hela och fina saker bara för att de är urvuxna eller inte längre passar in av en eller annan orsak.

Just nu har jag en hel kasse med jättefina kläder i storlek 130-140. Skjortor och tröjor som är så gott som nya - men jag känner ju inga som har pojkar i den storleken. (Eller jo, jag vet någon som har grabbar i den åldern men de vill ju inte ta emot begagnade kläder eller saker trots att de inte har särskilt gott om pengar... -Ni anar koppling till mitt tidigare inlägg om vad som är fattigdom eller inte, eller hur?)

Secondhandaffär värd namnet finns i Vallentuna men dit åker man ju inte förbi alltför ofta. Så påsarna blir liggandes tills jag blir halft galen och slänger och mår dåligt av att slänga.
Det är horribelt ur ett miljöperspektiv också!

Det är egentligen hemskt att det blivit ett sådant slit-och-slängsamhälle trots att vi vet att jordens tillgångar är på upphällningen och miljöförstöringen är ett allvarligt hot. Det är hemskt att folk anser sig för fina för att ta emot hela, rena och snygga kläder. Det finns så många anledningar till att tacksamt ta emot begagnat och känna sig som en hjälte (en ekonomisk hjälte, en miljöhjälte och en SMART hjälte).

Sedan är det väl självklart att man vill unna sig en del nytt - om man har råd - det säger jag inget om.

När jag kommer hem ska jag leta upp nallepåsen och åka till Krabat och lämna in dem. Och känna mig lite som en hjälte trots att jag gjort så lite!