Äntligen dags att inviga de glittriga!!

Så var det då dags för den årliga Distansgalan. Under eftermiddagen var det några föreläsningar varav veterinär Sandins föreläsning om magsår hos hästar kändes intressant. Bilderna var dock äckliga, men jag antar att de inte lär gå att få oäckliga bilder från sår i hästars magar.

När föreläsningarna var över så visade det sig att Karin tagit med sig halva barskåpet till hotellet vilket var väldigt sympatiskt gjort av henne. Vi handlade virke i en liten affär och sedan träffades vi i hennes hotellrum.

Det var väldigt gott!
Efter det gjorde vi ett ganska snabbt besök på hotelles Spaavdelning och badade bubbelpool. (Åh vad jag skulle vilja ha en sådan!)

Sedan dags att göra sig lite fin!

Carro ordnar håret.

Så var det middag (god) och underhållning (bra) och en massa prisutdelningar (inga till mig).

Bland de märkliga traditioner man kan finna bland hästfolk är att man kliver upp på stolen med skor och allt och slutligen placerar sin ena fot på bordet (!!) och utbringar på detta sätt "Hästens skål".
Jag brukar ha svårt för att göra rätt när det handlar om vett och etikett så jag satte fel fot på bordet förstår jag nu efteråt när jag försöker hitta VARFÖR man gör så här. Men skitsamman jag är van. Jag pussar på fel kind när jag tvingas kindpussa, jag sätter mig på fel sidas bänkar vid dop, jag pratar med fel person när det är bordsplacering så det är ganska naturligt för mig vid det här laget. Ni som drabbas får försöka tänka att det är del av min charm. Jag har som sagt var gett upp för det blir som det blir.

Någon bakgrund till Hästens Skål hittade jag dock inte, inte ens hos Etikettdoktorn på nätet, men väl ATT man gör så. Får duga.

Festklädda människor som klafsar med fötterna på bordet. Way cool.