Så var det dags för den årliga mimfestivalen i skolan.

Hela 19 bidrag detta år och turligt nog (för oss lärare framför allt) så var det bara en dublett - Lady GaGa med Pokerface var tydligen populär så den fick vi höra två gånger.

Värst var det året då det var fem omgångar av "Genom eld och vatten"... Om ni glömt den schlagerlåten så förstår jag det, men efter FEM varianter av samma låt på mimfestivalen så är den inetsad i min hjärna. Mot min vilja.

Jag tog med gamla Roslagsrittsrosetter som legat och samlat damm här hemma och så gjorde vi om mittplattan och skrev "Mim 2009" med guldpenna på banden - vips blev de åtråvärda priser vid vår Mimfestival!

En rosett (- och nej, inte plakett -) men väl diplom fick alla som ställde upp.

De är ju faktiskt jättemodiga som vågar sig upp på scenen! Även om det "bara" handlar om att mima så ska man ju ända åma sig framför nästan 100 personer. Dessutom helst ha lite koreografi på rörelserna.

När det gäller koreografin har det blivit en enorm standradhöjning på mimfestivalen sedan dansskolan Mevalins öppnade i Norrtälje. Där går nära nog varenda unge nu och det har satt sitt avtryck på scenshowerna!

De som vann bland de små, från förskoleklass till tvåan, var en fantastisk välrepeterad "Michael Jackson". En ensam grabb från tvåan som kunde movesen riktigt riktigt bra!

Bland de äldre, från trean till sexan, var det lite otippat två killar från trean som framförde Takidas "Curly Sue" med ett enormt allvar.

Det brukar mest vara tjejer som vinner Mimfestivalen men i år var det grabbarnas år - och välförtjänt dessutom.

Det här är en riktigt kul tradition på vår skola och förutom att det är kul att se ungarnas tolkningar av olika låtar så får vi lärare kitcha loss på smaklösa och pråliga scendekorationer. Inget är för mycket!

I år gick färgerna i silver och guld samt rosa högglansig plast! Yeah!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...