Idag åkte Sanna och jag till Täby Centrum.

Jag hade äntligen, äntligen bokat tid hos frisören för klippning och slingning. Tror jag toppade håret nån gång innan jul och senaste professionella färgningen gjordes nog i augusti förra året...

Så håret såg definitivt ut därefter!

Är det inte konstigt att man alltid känner sig som om man måste stå till svars inför frisörskan när man kommer med sina slitna hårtottar?

Det är ju liksom inte DE som behövt försöka göra bästa möjliga av ett svintotrassligt hår, det är inte DE som behöver se sig i spegeln på morgonen och undra vem f-n det är som tittar tillbaka på en med det där förvuxna spretandes på huvudet.

Ändå ser de strängt förmanande ut och de värsta sorterna ger upp små suckande ljud ifrån sig när de tar i håret och krafsar lite i hårbotten.

Har man jättetur så är det en trevlig frisörska som inte nämner ett ljud om den uppenbarligen hemmafärgade (och hemmapanik-klippta) håret, utan som utan att med en min röja sina tankar bara börjar ge förslag till hur man kan få till en piffig frisyr som funkar bra även när den är lite utväxt.

I min värld så säger de sedan absolut INGENTING mer, utan skrider till verket och låter mig sjunka djupt i stolen, fara iväg i mina egna tankar och njuta av att äntligen få håret ordnat. Inget krystat kallprat (där hela min energi går åt till att undvika komma in på ämnet jobb - jag nämner ogärna att jag är lärare för jag har ledsnat över att behöva höra på folks jobbiga klagovisor om gamla elaka lärare de hade när de var små). Det är bara jobbigt.

Klipp mig, jag är lätt att göra nöjd. Prata inte, då blir jag ännu nöjdare.

Idag blev det lite mittemellan. Inga suckar om mina slitna hårtoppar, men tyvärr lite för mycket småsnack. Som tur var skulle jag sitta i värmehuvan vid två omgångar vid färgningen och slingningen och då kan man ju omöjligen prata (iallafall omöjligen höra) så då kunde jag ägna mig åt skvallertidningarna i lugn och ro.

För att uttrycka sig lite kortare: Jag skulle vilja ha en liten knapp att trycka på, på frisörsstolen: "Ja, jag vill gärna småprata" eller "Nej tack, jag vill bara vara!"

Blev jag nöjd, då?

- Jovars!

Och vet ni vad?

Jag till och med bokade ett återbesök!