Fredrik och jag åkte ju iväg på det där YR-lägret i distans.

Ska väl inte säga att Fredrik var ointresserad, men det är lite på det viset att om jag sagt "Ska vi på frisbeeläger i Oxelösund" så skulle ha säkert sagt "Jaaaa!" likväl som han sa "Jaaaa!" till frågan om vi skulle på distansläger för ungdomar i Katrineholm.

För egen del så tyckte jag att det skulle vara kul att träffa lite distansfolk igen och eftersom jag varit på YR-läger där två gånger tidigare (en gång var jag inbjuden för att skriva en artikel, en gång åkte jag med Sanna & Geshira) så visste jag att det brukar vara kul.

Det var det också - kul, alltså. Fredrik tyckte det med.

Som vanligt var det bara tjejer, men å andra sidan så är ju Staffan Strandberg där och har ett finger med i spelet - i år exteriörbedömde han hästarna och ponnyerna - och han kan väl då få vara det manliga föredömet här...

Staffans lilla dotter visade sig dessutom vara en fena på volter och akrobatik på studsmatta så hon och Fredrik studsade sig halvt fördärvade på lördagskvällen, jag tror Fredrik tog ut sig mer på den studsmattan än han gjorde på distansträningen och morgongymnasiken (som, ve och fasa, även groomarna skulle vara med på!)

Sammanfattningsvis så var det just så trevligt och mysigt som jag tänkt mig. God mat, lite lagomt med hästandet på ett ganska otvunget sätt. Det är liksom inte lika pinne-i-arsligt som det ibland kan vara på dressyr- och hoppträningar och dito -läger. Hästarna är lite si och så men alla gör sitt bästa och uppväger hästarnas tillkortakommande med en massa entusiasm. Det är faktiskt både inspirerande och befriande.

Jag har faktiskt ingen större tanke med att Fredrik nu ska bli en distansfantom på tävlingsbanorna (särskilt inte med denna ponny) men han lärde sig nog en hel del nyttigt och dessutom fick han en massa beröm på det han faktiskt är bra på: att rida. Som plus fick han rida iväg utan mammas eller Sannas överinseende vilket säkert var värt en massa i hans ögon. Kul hur som helst!