Yngsta barnet (i 20-årsåldern) till en kollega har dött.

Hur klarar man av att existera när ens barn dör?

Jag fattar ju att man måste leva vidare, men det här är något jag knappt ens kan beröra med tanken utan att dras ner i avgrundsdjupet.

Jag känner så oerhört mycket med henne...