Nu fick vi äntligen hit vår kanonduktiga Dressyr-Lisa att hålla helgkurs lördag och söndag.

Coffee har känts bra sedan onsdags ungefär, så hon fick jobba! Nu har jag bytt till att ha några lager med gasbinda över såret - som ännu inte läkt ihop ordentligt - för att lufta det hela och det verkar funka.

Det är en riktig liten kämpe, den här lilla fuxdamen. Hon spar sig visserligen en smula, för visst kan hon ännu lite bättre och ryttaren bestämmer sig för det, men hon bjuder ändå till en hel massa på eget bevåg. Hon tar i och håller igång den jobbiga galoppen och frustar för varje steg. Provar att inte ta ut stegen så mycket en lite stund, men blir påkommen och tar åter i och jobbar utan knot när Fredrik ber om det.

Nu när hon går i vinterhage och inte har så mycket distraherande gräs att ägna sig åt så är hon också mycket mer benägen att komma fram och hälsa. Hon tittar alltid upp och kikar efter en när man går förbi hagen på väg mot stallet, så det är en snäll och sällskaplig ponny.

Lätt att tycka om!

Fredrik var glad och nöjd med ridlektionerna och Lisa tyckte att de förbättrade sig från lördagen till söndagen. Kul!