Nu kommer ett ilsket gnällinlägg.

Börjar bli trött på folk som blivit föräldrar och plötsligt inte kan göra NÅNTING för att de fått BAAAAARN.

Japp, jag raljerar, men kan inte låta bli.

Jag var ung mamma, pluggade heltid, jobbade extra så fort jag fick möjlighet på jävligt skittrista jobb för att få ekonomin att gå runt. Ändå hade jag häst (trots att vi levde under existensminimum), vi hade bil och allt möjligt som man inte "ska kunna" enligt socialens referensuträkningar.

Men vi kunde! Och jag hann! Och jag kan fan inte minnas att jag skyllde på att jag inte kunde eller hann med ditten eller dutten för att jag hade barn!

Är dagens mödrar gnälligare, svagare eller skörare än vad jag var?

Tror inte det. Men de har fått världens grej att skylla på för att slippa ifrån vad det nu är de inte känner för att göra.

Istället för att säga helt rakt, att "nej jag vill inte och jag bryr mig faktiskt inte om att göra det här", så heter det att "nej, jag har ju lilla XX och det blir bara ingen tid över för att.... (fyll i med vad som helst som de vi slippa undan).

Nu pratar jag inte ens om ensamstående föräldrar, för de kan jag faktiskt ha viss förståelse för. Ensam hade jag nog inte hunnit eller orkat det jag orkade. Men jag pratar om folk som har hela, välbetalda, friska män som drar in pengar och (rimligtvis borde) dra sitt strå till stacken vad gäller ta hand om sitt eget barn osv. Jag kan bara dra slutsatsen om att dessa personer använder sina barn som kassa alibin för att slippa. Och säger dessa usla undanflykter till mig, som faktiskt VET att det inte är SÅ jobbigt att ha barn och existera samtidigt.

Fan jag blir så TRÖTT. Säg som det är istället för att yla om era små snörvliga barn. Jag har också barn, jag vet att ni bara gnäller. Punkt.

-Jävligaste bara är att det inte är några av de jag direkt tänker på som läser detta. Crap! Men det känns bättre nu ändå :)

Nu har vi varit iväg på första tävlingen med Coffee!

Säljaren brukar ju ofta bedyra att hästen den säljer är snäll och trevlig i alla sammanhang men oftast är det inte förrän man själv provat hemma och sett hur det går, som man kan avgöra om det stämmer eller inte.

Kan meddela att Coffee tycks vara precis så som säljaren intygat: Hon klev in i transporten utan minsta mankemang - ändå är det en stepup som hästarna ofta tittar lite extra på första gången de kliver in i.

Hon stod omärkligt stilla hela vägen (så långt var det inte - bara in till Rimbo, men ändå) och sedan hade hon inget alls emot att stå kvar snällt och lugnt i transporten när vi väl parkerat vid tävlingsplatsen.

Stillsam och snäll att sadla och göra iordning var hon också! Vågen!!

Vi hade anmält Fredrik och Coffee till en LD och en LC och syftet var bara att testa ponnyn i tävlingssammanhang. Inget taktiksnack eller vinst-/placeringsplaner alls. Kolla hur hon är och se om det är något som man behöver tänka på eller träna på till nästa gång.

Det gick jättebra!

I LD kom de dessutom placerade (på 7:e plats) och ändå gjorde de bara en trevlig runda med flyt - inget race! I LC såg det faktiskt ännu bättre ut, men där petade hon en bom i sista hindret med bakbenet så det blev 4 fel.

Superhärligt, det känns kanonbra att hon var så okomplicerad och trevlig att ha att göra med och hon hoppar verkligen fint. Tittade inte alls på hindrena, vilket var det jag var lite orolig för eftersom hon är lite vaksam när man är ute och rider. Fredrik var jättenöjd med hela tävlingen och det är jag också!

Lite orutinerade är vi fortfarande, det är ju drygt ett år sedan Fredrik tävlade sist (mirakulöst nog kom han i sina tävlingskläder även om kavajen var på gränsen - tänkte inte på det!), så vi glömde kameran - hade bara mobilen att ta kort med så bilderna är inte så fantastiskt fina, dessvärre.

Senare var vi hos Ullis då Katrin konfirmerat sig. Det var jättetrevligt - vilken bra dag!

Det är inte så ofta som man tycker att en cover är bättre än originalet, men visst finns de!

Ett par exempel:

http://www.youtube.com/watch?v=4N3N1MlvVc4

jämför med originalet:

http://www.youtube.com/watch?v=nXuXikfIYHY&feature=related

Här är originalet med Leonard Cohen (som visserligen är en legend, men inte lyckad i denna sång...)

http://www.youtube.com/watch?v=rf36v0epfmI

Jeff Buckelys fan så mycket bättre variant:

http://www.youtube.com/watch?v=AratTMGrHaQ&feature=related

...och så har vi ett definitivt helgrerån! (Men hon klampar ju runt och förstör alla gamla låtar)

http://www.youtube.com/watch?v=60RzAR8I6kU

Men hallå, när den redan är fulländad och dessutom sjungs av en så totalt helcool sångerska (som jag gett min högra arm för att se ut som - jäpp! :) - när jag var 17 år, vafan det var ju 80-tal!):

http://www.youtube.com/watch?v=6PDmZnG8KsM&feature=related

Vaknade lite tidigare i morse och satt och funderade på de hästar jag haft. Hur många har egentligen varit friska?

NELEX, hade reservation på något ben (minns inte vilket) redan vid köp. Jag fattade faktiskt inte riktigt vad det innebar då.

Blev halt en period, var spatt - som han uppenbarligen redan hade sedan förut - som blossat upp igen. Blev ridbar igen senare, såldes (halt men köpare köpte ändå, var väl lika grön och blåst som jag).

FACHALL, hade väl också haft någon spökande bakbenshälta innan jag köpte honom vilket jag kände till. Funkade rätt bra. Men då ska tilläggas, om nån inte redan fattat, att jag var ganska okunnig och missade nog säkert mer subtila rörelseavvikelser.

OK, han hade iallafall lös benbit, vilket också blev orsaken till avlivning senare.

GESHIRA, Inga större problem - det var en och annan hälta som gick över, samt sparkskada men inget fatalt under min tid. Nog den friskaste hästen av alla jag ägt.

PRESTIGE, skulle vi köpt, hade honom under behandling för hälta på ena kotan under 2 månader men han blev inte bra. Köpet gick tillbaka.

SPARTACUS, hade en halvgradig hälta på ena fram som existerat under den tid de gamlaägarna haft honom (hade ett ärr på carpus efter ett fall som föl). Han blev såld efter prövotid, med samma hälta som förblev oförändrad.

HJÄRTAT som vi hade under ett år. Ej vetbesiktigad. Tappade bakdelen när man var ute och red. Vet inte vad det skulle kunna vara eller leda till i förlängningen. Ägaren skulle ha tillbaka honom efter låneåret.

FALCON, köpte vi trots 1/2 grads hälta på ena fram vid köpebesiktning. Han var ju helt fantastisk under de två år vi hade honom. Han reagerade om man körde för hårt med honom, t ex efter debuten i medelsvår fick han en svacka (kanske ont?) och efter en träningshelg med dubbla träningspass. Vid försäljning hade han en kraftig böjprovsreaktion på "hältbenet" vid gårdsbesiktning. Tog honom till Mälarkliniken veckan efter och då var han helt ohalt! Såldes utan problem.

CORNELIA, ja ni vet...

BULLEN, ja ni vet ännu mer...

Kontentan och lärdomen av detta: köp och samla på frimärken, inte hästar!

Jo. Det var bestämt så jag uttryckte det sist också.

Nu har Bullen inte varit iväg, bara veterinärbesiktigats och han gick inte igenom. Han var ohalt initialt på rakt och böjt spår samt när veterinären gjorde böjprov på hela benet men han var helt tydligt halt på bägge fram när han böjdes lågt. Knappt en grad på ena, 1,5 på andra. Hältan på ena fram kvarstod till viss del vid ny longering.

Ja, vad gör man? Här blir ingen häst såld. Åter tutar domedagsbasunen, han är helt enkelt paj och kommer inte att bli bättre än så här. Men det här är ingen häst jag kan ha ihjäl. Inte för att jag vill ha ihjäl hästar till höger och vänster annars heller, men med Bullen kommer det helt enkelt inte på fråga. Han är världens finaste och bästa Bulle. Problemet är att han inte är hel och inte heller tycks komma att bli det.

Med en snyftande och snörvlande Sanna åkte vi hem med honom igen och han blev hälsad och väl emottagen i hagen. Shirona och Coffee gillar honom bägge två och Sanna muttrar något om att han är en "player". Försöker få bägge tjejerna att vara kvar på kroken, men luras bara (- definitivt! Han är ju vallack!)

En häst att klappa på som kostar ca 3000 i månaden vintertid? Nej, det går ju bara inte. Nån som känner någon pålitlig människa som vill ha en promenadhäst för en symbolisk summa? Hör av er ögonblickligen!

Idag var jag och mina kollegor på en föreläsning i Hallstavik.

För den som inte är bekant med omgivningarna i Roslagen så ligger Hallstavik ungefär en timma rakt norrut från Rimbo, ut i spenaten.

De har ett pappersbruk (Holmens) som luktar äckligt och som håller på att läggas ner undan för undan så att Hallsta till slut säkert kommer att tyna bort som alla andra bruksorter. Det är lite sorgligt...

Vid lunchtid så skulle alla 350 lärare ut och äta på de 2,5 små restaurangerna som finns i Hallstavik (genomtänkt - INTE) så en arbetskompis kom på att vi kunde åka någon mil till, till Herräng, där hennes syster precis var ute i deras lilla sommarstuga. Hon kunde säkert svänga ihop en lunch åt oss.

Så vi tog bilen till Herräng - ännu längre ut i buskarna. Herräng är också en liten bruksort där det för övrigt funnits ett järnverk, numera finns där ett gjuteri. Sommarstugan befann sig precis vid havet, på järnbrukets stora slagghög. Se bild.

Helt otroligt att en (säkerligen väldigt) giftig slagghög kan se så pittoresk och exotisk ut! Det var verkligen som att vandra i ett månlandskap. Låter ju också konstigt att ha en sommarstuga på slaggen, men man har lagt ett lager jord över just den biten där stugorna byggts. Tittade man utåt havet mot båthusen så var det ju otroligt vackert. Och så berättade arbetskamraten att de definitivt INTE odlar något ätbart på den jorden, utan att hon brukar plantera lite rädisor och sådant i backar med jord. Det som sugs upp ur slaggen är nog inte så nyttigt helt enkelt, och bör undvikas att ätas.

Tycker att det var lite spännande att se lite nya vyer och de har små bruksorternas historia är intressant. Nästa sommar ska jag nog ta lite mer ordentliga turer runt i Roslagen och kika på gruvor och muséer.

Måste även bjuda på en bild på katterna. Sådan mamma sådan son...

Så har det varit Distanskommittémöte - långt ord - i Jönköping igen.

Den här gången samåkte jag med Bosse (Kjellgren) och det gjorde faktiskt bilfärden mindre plågsam. Han har har definitivt inte ont om samtalsämnen. Så sammanlagt drygt 8 timmar, Jönköping tur och retur, med små anekdoter om shejker i arabemiraten, grundandet av Eldric, distansen i Sverige, lite namedropping om både kända och (för mig) okända storheter inom FEI och Ridsportsförbundet så svischade både landskapet och tiden förbi!

Vi åkte ner kvällen före eftersom det skulle vara ett endagarsmöte och vare sig han eller jag tyckte det var en bra idé att åka bil i 8 timmar och däremellan ha möte i 6-7 timmar på en och samma dag. Dessutom hade han lite planerande att göra med Gitz inför arrangörs- och grenledarmötet senare i höst. För min del så vet jag att det hotellet har en jättebra restaurang och god mat är alltid ett bra plåster på såret om jag offrar en extrahelgdag för distansen!

Själva mötet gick väl bra, det var en massa att avhandla. En del intressant och en del mindre intressant.

På söndagen var en av Bull-spekulanterna här igen för provridning nr 2. Hon ringde idag och sa att hon vill köpa Bullen! Klinikbesök på ATG bokat till torsdag. Bara att hålla ut tills torsdag och sedan hålla tummarna allt vad man orkar!!

Satt för övrigt och "Youtubade" igen och hittade en gammal goding:

http://www.youtube.com/watch?v=jzcQqjXSZXA&feature=related

Låten är fortfarande bra, tycker jag.

Men alltså, hur kunde en sådan gayish look bli så populär och allmän bland vanliga killar?? Kommer ihåg en kille på gymnasiet som jag gillade, han var nog bättre på att sminka sig än vad jag var! Och det var inte ens uppseendeväckande, för antingen såg killarna ut så, eller så var de hårdrockare och hade äckligt långt hår och spandexbrallor (och hur gay är inte det på en skala?!) och så var det någon perifer hög med nördar eller rastasnubbar.

Roland hittade jag ju i Vallentuna som låg långt utanför stan och vars flesta invånare inte "var" något utom bonnläppar eller möjligen raggare.

Egentligen är jag rätt glad att han inte såg ut som David Sylvian i Japan, säger jag nu i efterhand för det tyckte jag inte då, för sådana ungdomsfoton hade varit märkliga att förklara för ens barn idag. Tänk er själv: "Varför hade pappa läppstift och kajal, mamma?")

Jaja, olika tider, olika seder och mode. Just när det pågår som värst tycker man ju att det är helt normalt. Men folk förr i tiden - DOM klädde sig bra konstigt!!

Roland är klar med sitt sommarprojekt!

Ibland undrar jag bara om han skulle göra något alls om inte jag försåg honom med lämpliga projekt.

(Eller ska jag kanske undra vad annars han skulle företa sig om jag inte fyllde hans fritid med det jag tycker är lämpliga projekt?)

I år var det att tapetsera om Fredriks rum.
Den förra tapeten började se bedagad ut och dessutom var det små glitterstråk i strukturen som en tonårig kille kanske inte gärna vill ha i sitt rum.

Det är ju inte jätteenkelt att hitta den där tapeten sådär direkt. Jag vet ju vad jag skulle vilja ha i MITT rum, men alla kanske inte vill ha sitt rum i allehanda nyanser av grönt.

Till slut hittade vi den här, kortsidorna i något märkligt stort mönster  och långsidorna i mellangrått. Blev faktiskt riktigt snyggt! Grått är dessutom en ganska fin färg trots allt, den går att kombinera med det mesta utan att det skär sig nämnvärt. Rullgardinen lyckades dock ändå skära sig, så jag tänkte hitta något bra tyg att klä in ena sidan med, så slipper vi köpa helt ny. Den gamla, gröna (!) vanliga gardinen ska nog också pensioneras. En ny taklampa vore också piffigt, men det får vi väl ta allteftersom.