Nu kommer ett ilsket gnällinlägg.

Börjar bli trött på folk som blivit föräldrar och plötsligt inte kan göra NÅNTING för att de fått BAAAAARN.

Japp, jag raljerar, men kan inte låta bli.

Jag var ung mamma, pluggade heltid, jobbade extra så fort jag fick möjlighet på jävligt skittrista jobb för att få ekonomin att gå runt. Ändå hade jag häst (trots att vi levde under existensminimum), vi hade bil och allt möjligt som man inte "ska kunna" enligt socialens referensuträkningar.

Men vi kunde! Och jag hann! Och jag kan fan inte minnas att jag skyllde på att jag inte kunde eller hann med ditten eller dutten för att jag hade barn!

Är dagens mödrar gnälligare, svagare eller skörare än vad jag var?

Tror inte det. Men de har fått världens grej att skylla på för att slippa ifrån vad det nu är de inte känner för att göra.

Istället för att säga helt rakt, att "nej jag vill inte och jag bryr mig faktiskt inte om att göra det här", så heter det att "nej, jag har ju lilla XX och det blir bara ingen tid över för att.... (fyll i med vad som helst som de vi slippa undan).

Nu pratar jag inte ens om ensamstående föräldrar, för de kan jag faktiskt ha viss förståelse för. Ensam hade jag nog inte hunnit eller orkat det jag orkade. Men jag pratar om folk som har hela, välbetalda, friska män som drar in pengar och (rimligtvis borde) dra sitt strå till stacken vad gäller ta hand om sitt eget barn osv. Jag kan bara dra slutsatsen om att dessa personer använder sina barn som kassa alibin för att slippa. Och säger dessa usla undanflykter till mig, som faktiskt VET att det inte är SÅ jobbigt att ha barn och existera samtidigt.

Fan jag blir så TRÖTT. Säg som det är istället för att yla om era små snörvliga barn. Jag har också barn, jag vet att ni bara gnäller. Punkt.

-Jävligaste bara är att det inte är några av de jag direkt tänker på som läser detta. Crap! Men det känns bättre nu ändå :)

Nu har vi varit iväg på första tävlingen med Coffee!

Säljaren brukar ju ofta bedyra att hästen den säljer är snäll och trevlig i alla sammanhang men oftast är det inte förrän man själv provat hemma och sett hur det går, som man kan avgöra om det stämmer eller inte.

Kan meddela att Coffee tycks vara precis så som säljaren intygat: Hon klev in i transporten utan minsta mankemang - ändå är det en stepup som hästarna ofta tittar lite extra på första gången de kliver in i.

Hon stod omärkligt stilla hela vägen (så långt var det inte - bara in till Rimbo, men ändå) och sedan hade hon inget alls emot att stå kvar snällt och lugnt i transporten när vi väl parkerat vid tävlingsplatsen.

Stillsam och snäll att sadla och göra iordning var hon också! Vågen!!

Vi hade anmält Fredrik och Coffee till en LD och en LC och syftet var bara att testa ponnyn i tävlingssammanhang. Inget taktiksnack eller vinst-/placeringsplaner alls. Kolla hur hon är och se om det är något som man behöver tänka på eller träna på till nästa gång.

Det gick jättebra!

I LD kom de dessutom placerade (på 7:e plats) och ändå gjorde de bara en trevlig runda med flyt - inget race! I LC såg det faktiskt ännu bättre ut, men där petade hon en bom i sista hindret med bakbenet så det blev 4 fel.

Superhärligt, det känns kanonbra att hon var så okomplicerad och trevlig att ha att göra med och hon hoppar verkligen fint. Tittade inte alls på hindrena, vilket var det jag var lite orolig för eftersom hon är lite vaksam när man är ute och rider. Fredrik var jättenöjd med hela tävlingen och det är jag också!

Lite orutinerade är vi fortfarande, det är ju drygt ett år sedan Fredrik tävlade sist (mirakulöst nog kom han i sina tävlingskläder även om kavajen var på gränsen - tänkte inte på det!), så vi glömde kameran - hade bara mobilen att ta kort med så bilderna är inte så fantastiskt fina, dessvärre.

Senare var vi hos Ullis då Katrin konfirmerat sig. Det var jättetrevligt - vilken bra dag!