Satt och läste bloggen som uppfödaren till vår "kära" ponny börjat skriva.

Hittade så en passage som är så sann så sann (och som gav mig lite tröst om att hon också fått känna det jag känner nu...) Citerar direkt:

"I de flesta fall så får jag direkt en positiv eller negativ känsla för en häst som jag träffar för första gången och min magkänsla brukar oftast vara rätt, de hästar jag inte faller för är oftast inte så mycket att ha även om de kan se lovande ut rent teoretiskt och fysiskt sett. Men det kan vara svårt att lita på den första känslan man får och detta har lett till flera affärer som jag har ångrat genom åren. Jag tror att det tar flera år att ställa in sin magkänsla och lära sig att läsa den korrekt".

Det här med magkänsla har liksom inte riktigt varit min karamell. Mina val har i många fall känts som ett rent lotteri och dessutom har jag en förmåga att förhasta mig för att jag bara inte ORKAR vänta.

Senaste ponnyköpet känns mest som en dyr jädra mardröm som jag inte riktigt vet hur vi ska ta oss ur. Gissa hur min magkänsla var innan vi köpte henne? Ja, inte var det "köp den här" direkt. Ett surt litet sto som försökte trampa på min fot när vi skulle spänna sadelgjorden, som vände baken till i boxen och som dessutom bets (och nafsar fortfarande).

Men eftersom min hjärna då raskt tar över hela diskussionen så fanns det ju rent logiskt goda anledningar till att köpa - body does what brain says. Och så var vi här då.

...Fast å andra sidan var jag inte pigg på att köpa Falcon heller, ville hellre ha en annan ponny som hann bli såld. Hur funkar det där med magkänslan då? Om man gjorde ett kanonköp trots avsaknad av positiv magkänsla?

Äh, jag blir bara förvirrad!

 

Mia

6 maj 2008 11:06

Jag kan bara hålla med om det där med magkänslan, om det blir bra ändå är det en fullträff och man är glad att man inte lyssnade till 100% på den inre rösten. Men när det INTE blir bra, kan man förbanna sig själv i evighet. Innebär det bara en ekonomisk förlust må det vara hänt, men gud vad mycket energi det tar!

http://distansritt.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...