Jag har verkligen ingen större lust med nånting.

Var i stallet idag för första gången på flera dagar. Inte för att jag inte gillar hästar, men det har varit så mycket jobbigt med hästarna det senaste året. Nu ser jag mest Coffee som ett potentiellt problem. Väntar bara på kraschen. En galla här och ett tjockt ben där. Är det en obetydlig överansträngning eller en annalkande katastrof? Förr var jag förvissad om att det inte var något farligt och att det snart går över. Nu tänker jag istället att det mesta i hästväg fungerar enligt Murphys lag.

På så vis är det skönt med Sacha. Han är ju liksom inte min (eller Sannas heller). Men han är ju förstås hel. Än.

Idag stod han och tittade på lite skådespel. Nån som skulle lasta sin häst vid ridhuset tappade hästen och så sprang den omkring lite hit och dit innan den infångades. Jättespännande för en uttråkad haghäst!

Skulle ta in honom sedan men se det var inte lätt att trä en grimma över huvudet på en 1,75 m-häst som har huvudet rakt upp för att se om det blir nån fortsättning på underhållningen. Jag fick till slut stå och hoppa och mitt i hoppet svinga grimman över först det ena örat, sedan det andra örat... Mitt hoppande brydde han sig inte ett skvatt om.

Så ungefär på den nivån ligger intresset just nu: gå till stallet var femte dag och kanske hjälpa till att ta in hästarna. Oroa sig för hältor. Undra vad i hela friden jag ska göra istället för att hålla på med hästar.