Jag har verkligen ingen större lust med nånting.

Var i stallet idag för första gången på flera dagar. Inte för att jag inte gillar hästar, men det har varit så mycket jobbigt med hästarna det senaste året. Nu ser jag mest Coffee som ett potentiellt problem. Väntar bara på kraschen. En galla här och ett tjockt ben där. Är det en obetydlig överansträngning eller en annalkande katastrof? Förr var jag förvissad om att det inte var något farligt och att det snart går över. Nu tänker jag istället att det mesta i hästväg fungerar enligt Murphys lag.

På så vis är det skönt med Sacha. Han är ju liksom inte min (eller Sannas heller). Men han är ju förstås hel. Än.

Idag stod han och tittade på lite skådespel. Nån som skulle lasta sin häst vid ridhuset tappade hästen och så sprang den omkring lite hit och dit innan den infångades. Jättespännande för en uttråkad haghäst!

Skulle ta in honom sedan men se det var inte lätt att trä en grimma över huvudet på en 1,75 m-häst som har huvudet rakt upp för att se om det blir nån fortsättning på underhållningen. Jag fick till slut stå och hoppa och mitt i hoppet svinga grimman över först det ena örat, sedan det andra örat... Mitt hoppande brydde han sig inte ett skvatt om.

Så ungefär på den nivån ligger intresset just nu: gå till stallet var femte dag och kanske hjälpa till att ta in hästarna. Oroa sig för hältor. Undra vad i hela friden jag ska göra istället för att hålla på med hästar.

 

Cecilia

27 mars 2010 12:35

Skaffa sladdis...? ;)
Börja knyppla...
Bli manisk på städning (då har man alltid att göra....)
Träningsnarkoman...

http://familjenhogberg.blogspot.com

 

Addi

28 mars 2010 13:12

Ja, att bli manisk på städning är nog det som skulle efterlikna besattheten av hästar mest, tror jag. :)
Risken är att resten av familjen skulle få krupp eftersom vi verkar vara stöpta i samma - opedantiska - form.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...