De sista åren som vi hade Geshira, då när jag fortfarande red och körde, så kollade vi efter ponny till Sanna så att hon kunde ha en egen.

En av dessa var Prestige (e. Brno ox), korsning welsh/arab.

Jättefin skimmelvallack som var tävlad i hoppning och dressyr LA/LA. Vi föll för honom direkt. Han gick igenom säljarens gårdsbesiktning, men vi ville även göra en klinikbesiktning.

Helt enligt lagen om alltings jäklighet så gick han inte igenom. Dels var han ganska rejält halt på ena fram när veterinären böjde lågt, dels var han inte kul att ha att göra med på kliniken. Trots att han brämsades så mejade han ner veterinären när denna skulle titta närmare på slemhinnor och klämma igenom hästen.
Vi ville ändå göra ett försök med hästen och genom en överenskommelse med säljarna så fick vi ha kvar honom medan han behandlades (de betalade förstås) och sedan se hur han kändes efter igångsättning.
Så han blev kvar i två månader...och blev inte ohalt. Så köpet gick tillbaka under mycket gråt och tandagnisslan. Vi hade ju så gärna velat ha denna ponny...

Nästa goda försök var när vi tog Piece of My Heart (e. Gomir ox) på foder.
Han var helarab, hade gått på galoppen och behövde miljöombyte.

Sanna galopperar Hjärtat på rakbanan på Lovisedal.

Det var inte lyckat alls.

Hjärtat var en skitsnygg vallack (ni ser ju själva på bilden!) med lång, svallande man - vit och tjusig.
Men det sa aldrig klick... inte för mig och inte för Sanna heller.
Han återlämnades till sin ägare efter ett år - egentligen borde han åkt hem tidigare. Så vitt jag vet bor han kvar där och har det bra, vilket jag unnar honom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...