Visst har man vaknat till vackrare väder?

Tittade ut genom fönstret på morgonen och såg hur det underkylda regnet strilade ner på is och snömodd.

Roland och Fredrik hade redan haft direktkontakt med vädret. De hade varit i stallet för att släppa ut hästarna tidigare på morgonen. Nu har vi det visserligen rätt bra, för vinterhagarna har flyttats närmare: två av dem är direkt utanför stallet, 15 meter från stalldörren. Skönt.

Däremot blev jag lite fundersam över hur vi skulle göra med färden ut till Vätö senare på dagen. Fredrik skulle vara med på en programridning med Coffee för att rida igenom LA:1an för första gången. Synd att missa tillfället eftersom lagfinalen ett par veckor bort, går i just det programmet.

Kändes inte sådär Jippie! att ge sig ut med transport i det här väglaget.
Efter en stunds funderande kom vi fram till att resten av vintern lika gärna kan komma att se ut så här, så åker man ingenstans idag så åker man väl aldrig nånstans under hela vintern. Lika bra att ta tjuren vid hornen!

Vi kom iväg och vägarna var faktiskt rätt bra ända fram till sista kilometern fram till ridhuset i Bergsvik, Vätö. Det var rätt moddigt och där ville man inte få möte (och det slapp vi, puh!)

Programridningen gick jättefint. Rörelserna som ger koefficientpoäng (skänkelvikningen och den förvända galoppen) gick bra så Fredrik fick sjuor på dem. Godkänd procent och beröm från domaren. Det var värt färden dit!

Nu får den här isiga snömodden gärna smälta bort och när det sen snöar, ska det snöa på riktigt, tycker jag. Och ligga kvar som ett trevligt, vitt tjockt täcke på marken.

Ungefär vid den tid då vi letade D-ponny till Sanna så hade även Fredrik börjat visa intresse för att hänga i stallet.
Han gick till grannstallet och fick ridlektioner av granntjejerna på deras shetlandsponny, Minette. Det handlade väl mest om att få lite balans och sitta kvar på ponnyn även när det skumpade. :)

För att se om Fredriks intresse verkligen skulle hålla i sig, så hyrde vi en shetlandsponny åt honom över vintern. Den kom från Börjedals Gård som ligger i Järlåsa norr om Uppsala. De brukar ha ridläger där på somrarna, därefter hyrs en del av ponnysarna ut under lågsäsongen.
Lilla Berta, som ponnyn hette, var en liten plutt på knappt 90 cm i mankhöjd. Hur söt som helst. Snäll att ha att göra med, men som äkta shelandsponny hade hon förstås vissa små exentriska vanor - som att rulla sig med ryttaren på om underlaget var tillräckligt frestande.

När man åkte till ridhuset var det ingen idé att sadla på henne innan hon fått gå in och rulla sig i det mjuka ridhusunderlaget. När hon var klar och såg ut som en jättestor cocosboll, så var det bara att borsta och sadla. Sedan brukade hon hålla sig från rullandet under resten av ridturen.

Berta hade dessutom problem med sommarexem. Vi hade ju henne som sagt var över höst-vinter-vår, så det borde inte ställt till så mycket problem för oss, om det inte varit så att den stackars ponnyn istället råkade ut för regnskållor!

Vi fick specialklippa henne:

Berta, här tillsammans med största hästen i stallet: nordsvensken Bläsa.

Som ni ser så fick hon en lite bakvänd klippning. Vi skaffade ett litet vintertäcke åt henne och de delar som stack ut utanför täcket fick behålla pälsen. På så sätt kunde vi komma åt att tvätta rent såren på bålen och låta dem lufta och torka över nätterna.

När pälsen väl växte ut var regnskållorna helt borta, men då trädde våren in och därmed solexemet igen. Lyckades fynda ett jättefint Boett-täcke (exemtäcke) för 150 kr (!!!) som hon fick istället för det jättesöndriga som skickats med från uthyrningsstallet. Det fick hon behålla när vi åkte tillbaka med henne.

Fredrik då? Jovisst, vinterhästtestet fungerade. Han höll ut och fortsatte vara hästintresserad även efter den långa, kalla vintern. Dags att börja fundera vad för ponny vi skulle skaffa till honom!