Då var det äntligen dags för nästa del av Geshiraberättelsen.

En av mina viktigaste mål med Geshira var att hon skulle bli inkörd så att vi kunde träna och tävla klassisk körning.

Med hjälp av NH-träning (bl a "utsäckning" av olika slag så att hon skulle lära sig stå still även när det var lite läskigt runtomkring) så kom vi långt.
Geshira var van att stå still (nåja, det var det svåraste för henne. Inte för att hon sprang iväg men hon smög steg för steg om man inte vaktade henne), att bli berörd överallt även med prassliga lite skrämmande saker, att ha rep som slingrade sig runt halsen, bålen, benen och att flytta olika delar av kroppen undan lätt tryck.

Jag var ute och tömkörde henne från tidig ålder. I början hade jag inte bett utan bara en sidepull. Jag tänkte mig att om man tar en liten runda nästan dagligen så blir det här med remmar och tömmar vardagsmat för Geshira.

Körde henne med släpa ett fåtal gånger men det var inga problem. Skaffade en liten lätt rockard och med hjälp av vänner så spände vi för henne. Hon började gå framför vagn vid 1,5 års ålder. OBS att det var frågan om korta stunder - ingen regelrätt körträning utan återigen, med syftet att få vagn och remmar att bli vardagsmat.

Detta arbete ledde till en kanonsäker körhäst.

Här är Geshira framför dressyrgiggen på Gotland. Vi kom på andra plats totalt och tack vare att Geshira gått på bete tillsammans med små får en sommar, så brydde hon sig inte ett skvatt om alla lösgående, bräkande får under maratondelen!

I början hade jag bara giggen. Med den tävlade alla moment fram till den dag då det gick undan lite väl fort i en kurva på maraton - och vi VÄLTE!

Ingen blev skadad men Geshira sprang med vagnen slängandes bakom sig, vidare samma väg som man brukar köra på tävlingar. Detta hände på Johannesberg där vi tränat och tävlat massor av gånger. Hon stannade inte förrän vid transporterna och där kom hon tydligen travandes lite lugnt och kunde fångas in. Jag klev med darrande ben upp på giggen igen för att se hur hon reagerade på fortsatt körning och....det var inga problem!!! Förstår ni att jag menar att hon var kanonsäker!!?

Ovanstående vältning ledde dock (hurra!!) till att jag fick ett okej hemifrån att köpa maratonvagn. Dyyyr investering, men med fyrhjuling så blir ekipaget mer stabilt och det går att gasa i hindrena utan lika stor vältrisk.

Vid ett annat tillfälle var jag och tränade ensam med Geshira på Johannesberg (ska man inte göra, rekommenderas ej!) när någon plötsligt började öva lerduveskytte på ängen bredvid. Geshira blev lite nervös av smällarna och skuttade till de första 5-6 gångerna. Sedan brydde hon sig inte. En sån cool häst...det är inte många som fixar både vältning och gevärsskott på ett så bra sätt.

Här är vi i vattenhindret på Ekenäs i Linköping. Även där kom vi tvåa totalt. Vattnet blev hon aldrig riktigt vän med. Hon gick igenom men brukade alltid stanna och titta lite på det innan hon klev i. Inte så önskvärt mitt i en tävling.

Det andra som aldrig blev riktigt riktigt okej för henne, var konerna vid precisionskörning vilket förstås kändes lite problematiskt. Hon gick inte riktigt avslappnat och obehindrat rakt igenom portarna så man kunde aldrig vara säker på att gå felfri genom en precision. Maratonhindrena brukade hon däremot sällan reagera för vilket är skumt för de kunde minsann vara riktigt fantasifulla. Men hon gillade maraton, blev jättepigg och framåt så fort vi kom in i hinderområdet.

Det blev ett abrupt slut på körningen så småningom, vi kommer till det lite längre fram. Innan dess hann vi vara med i lagserien i fyra år och tävla individuellt i Eskilstuna, Bunge på Gotland, Ekenäs samt några DM på Johannesberg.