Det var ju ingen vidare rubrik, men lite så slutade berättelsen om Geshira.

Hästen som jag bestämt mig för att ha redan innan jag såg henne. Hästen som jag umgicks med nästan dagligen sedan hon var litet föl, som framgångsrikt tävlades i både körning, dressyr och distans med placeringar och segrar inom alla tre discipliner under samma säsonger, flera år i rad...

Jag har ju redan hintat om att jag fick sluta upp med körningen. Det var verkligen en märkligt historia som fick sin förklaring långt senare.

Året innan Geshira såldes så fick hon plötsligt - som en blixt från klar himmel - små "ryck" när hon kördes. Från att ha varit världens kanonsäkraste körhäst så gjorde hon små rusningar: 8-10 galoppsprång smått okontrollerat rakt fram utan märkbar anledning. Det började strax efter en körträning för en känd 4-spannskusk och först misstänkte jag att han krävt alldles för mycket av henne under träningen. Det kanske han gjorde på sitt sätt, men det här var inte likt Geshira, det var inte hennes normala sätt att protestera.

Jag kollade upp henne och hon var inte halt, tänderna var OK. Jag fattade ingenting.
Sista gången jag körde henne så gjorde hon åter en läskig rusning och sedan stod hon bara och studsade på fläcken och skakade helt galet på huvudet. Fick hjälp att sela av snabbt som tusan för det kändes faktiskt som att hon kunde ge sig av i sken när som helst.  Ibland efter ridlektionerna kunde hon sträcka väldigt, väldigt mycket på halsen vid nedvarvning och skaka försiktigt på huvudet lågt nere på marknivå. (Hästar ska ju söka sig framåt, nedåt efter en träningsomgång). Men hon skakade aldrig så här helgalet på huvudet och gjorde aldrig en ansats att sticka, så de här reaktionerna var kopplade till körningen.

Eftersom jag inte hittade något fel på henne men jag inte längre kände att det var säkert att köra henne så var det ju bara att lägga ner och av tidigare nämnda orsaker såldes hon.

Nya ägaren red en del distansritter men i slutet av säsongen drabbades Geshira av återkommande hältor på ena fram. Efter flera behandlingar vid närliggande klinik började veterinären prata om avlivning. Nya ägaren tog Geshira vidare till veterinär Per Spångfors neråt västkusten, som är omtalat duktig på hältor.

Efter några besök hade han rett ut den ursprungliga orsaken till hältorna och troligen även till Geshiras körknäpp.

Hon hade tydligen en kronisk inflammation i översta nackkotorna! Enligt veterinären hade hon gått med det länge och den kunde ha orsakats av låsningar i käken p g a hakar i de bakersta tänderna. - Så mycket för dyra hästtandläkare! Denna inflammation skapade spänningar i hals och bogmuskulatur (hon var aldrig riktigt bogfri i rörelserna...), vilket även gjorde frambensrörelserna mer stumma - vilket slutligen gjorde att kotorna tog mycket stryk...

Detta lät som en mycket rimlig förklaring till:

- Hennes idoga sträckande av hals och skakande på huvudet efter dressyrlektionerna

- Hennes "galna ryck" i körningen som kom strax efter att tränaren drivit upp henne i form och knycklat ihop hennes nacke...Måste gjort ont som bara den!

Kan ni fatta...

Jag skulle kunna tro att det hade varit en tidsfråga tills hältorna brutit ut även om vi behållt Geshira. Med ny ägare, ny ridning, ny utrustning så rubbades balansen som gjorde att Geshira fungerade OK och så blev hon halt.

Trots att orsaken hittades så gick inte hältan att häva (vem vet, med lång, lång vila hade hon kanske blivit OK, men jag klandrar ingen. Alla har inte råd att ha en häst skruttandes i något år, särskilt om man inte har egen gård) så Geshira fick sluta sina dagar.

Så tragiskt.

...Här som utställningshäst på Arab-SM! Kom 4:a i stoklassen.

 

Sophia

15 oktober 2010 10:49

Vad tråkigt... Usch.. Men hon har det bra på de evigt gröna ängarna nu!
Fin berättelse, jag har läst med spänning alla delarna!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...