Bild från Arabhäst-SM 2005. 

Geshira stannade på ponnystorlek med sina 147,7 cm i mankhöjd.

Det innebar att Sanna kunde tävla henne som ponny, vilket var perfekt!

Vi kämpade på länge och väl med hoppträningar och var iväg på en del tävlingar men mer än att ta oss igenom en LD med godkänt resultat lyckades vi inte. Det var alltid något hinder som misstänktes äta arabhästar. Detta trots att arabhästen redan sett hindret sedan tidigare och konstaterat att hon inte blev uppäten. Det blev hemskt svårt att ta sig igenom en hel hoppbana utan stopp...

Hoppningen blev sedemera nedlagd och Sanna började träna mer dressyr. Det var inte heller medvind hela tiden, utan både Sanna och Geshira fick nog kämpa på en hel del för att få till det med dressyren. Så småningom ledde det ändå till en liten meritlista:
6:e placering LC:2 2003
3:e placering LB:1 2004
4:e placering LB:1 2005
4:e placering LC:2 2005
2:a placering LC:1 2006

De var duktiga, både Sanna och Geshira, för de gjorde så gott de kunde. Jag tror inte att arabhästar är det enklaste i världen att rida dressyr på, speciellt inte när bägge ska lära sig - och jag tror inte att dressyren är det som ligger allra närmast till för en arab att lyckas inom. Det har vi ju märkt av när vi lämnade arabhästvärlden och skaffade andra sorters hästar. En del hästar har form och undertramp helt naturligt för sig - medan andra får träna och träna för att dit där andra hästar börjar.

Däremot är stoltheten många gånger större när man lyckats trots allt, än när man har allt givet redan från början.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...