Fredrik tycker att Coffee ska titta in i kameran.

Var på Lovisedal på klubbmåndag plus att styrelsen passade på att ha möte.

Ungarna red under tiden.

Riktigt trevligt!!

...När man verkligen saknar en TV-serie som dessutom egentligen inte är så mycket att hänga i julgran. Det är inte ens några intellektuellt högställda verk som ger tillfälle till utveckling och eftertanke. Bara tidsfördriv.

Eller EN serie, förresten? Jag saknar nästan allihopa. Jag saknar att få slå ihjäl lite tid med att följa låtsaskompisar på TV. The OC, Vänner, Deadwood, Entourage - you name it.

Ack så patetiskt!

Noterar dessutom att poolsäsongen inte kommer att inledas samma dag som de föregående två åren. Inte en chans!

Läste klart min fjärde deckare av Arnaldur Indridason, isländsk författare som skriver om gruvliga mord med Islands dramatiska natur som kuliss. Kul även för att jag känner till en del av gatorna och områdena i Reykjavik som nämns i böckerna. Rekommenderas. Bäst hittills är Frostnätter och Mannen i sjön.

Det enda som stör en smula är de ganska märkliga isländska namnen som ibland låter malplacerat roliga.

Såg även filmen "Precious" som var helt okej. Handlingen var tillräckligt engagerande för att jag skulle orka sitta kvar och se klart.

Annars är jag lite låg. Sacha har tappat en sko IGEN och hovslagaren dyker inte upp när han ska IGEN. Hästen är ömfotad och Sanna ska tävla på torsdag.

Känner inte lust att gå till jobbet imorgon. De nya tjänsterna och klasserna offentliggjordes i fredags och som väntat så gillade inte en del föräldrar förändringarna. Jag kan inte göra något åt det men måste ändå ta del av deras missnöje. Roligare kan man ha...

Eftersom Fredrik legat nedbäddad de senaste dagarna så var det inte riktigt läge för honom att rida på långtur med Shag idag.

Jag har inte riktigt is i magen att åka iväg till Värmland med en häst som jag är lite osäker på orkar med ritten. Känner att den här långturen behövs för att säkerställa att han är OK och kondisen är tillräcklig.

Det blev bara till att kränga på sig ridkläderna och rida iväg. Har inte ridit långt  sedan Edsbyritten i höstas....

Måste än en gång säga att Shag är en jättetrevlig häst. Det var inga problem med honom. Det blåste rejält, vi red förbi springande får och fladdrande plast och visst tittar han, men mer blir det inte. Hade pulsmätare och GPS men den eländiga GPS:en hakade upp sig efter 8 kilometer och slutade fungera. Måste ta och mäta upp sträckan ordentligt nu för att kolla så att hastigheten var den jag tror.

Sista 20 minutrarna klev jag av och gick med honom för där sa min bakdel stopp. Långtur i främmande sadel är inte bekvämt...

Kontentan av ridturen - förutom ömmande rumpa, krampande vadmuskler och allmän utmattning hos ryttaren, är iallafall att hästen tycks fit for fight.

Fredrik fick feber och jätteont i halsen igår. Ligger i TV-soffan och kraxar, stackarn. Går nästan inte att höra vad han säger (som om inte målbrottet räckte...)

Vid sådana tillfällen faller lotten att motionera ponnyn på mig.

Igår red jag faktiskt för första gången på mycket länge. Passade på att känna igenom Coffee på utevolten och jag blev positivt överraskad. Nog för att jag ser att hon går fint, men hon kändes precis lika bra när man satt på också. Lyssnar fint på halvhalter, tar galoppfattningarna med detsamma, lätt att flytta sidledes - allmänt trevlig helt enkelt. Fredrik har verkligen gjort ett bra jobb med henne!

Hon har lite kvar vad gäller styrka, för när det blir lite jobbigt börjar hon dyka, speciellt i galoppen och vid avsaktningarna kan hon falla isär lite. Känns dock inte som några oöverstigliga problem utan det ger sig nog med tiden.

Idag var jag inte lika hurtig utan tog en promenad med henne vid handen. Stannade på en äng där hon fick beta en stund. Trevligt!

...skulle jag som 13-åring aldrig anat följande:

29 år efter att jag stått och tjutit och viftat med armarna på en Freestylekonsert i folkparken i Södertälje, 29 år efter jag stått och väntat utanför logen för att få en autograf och en kram (!!!) av Tommy Ekman  (- Jo det handlar om mig faktiskt, även jag har varit fjortis -) skulle jag under en veckas tid bli uppringd av denne Tommy Ekman exakt 18 gånger. Eller uppringd? Jagad, önskad! Jupp, jag har kollat mobilen, precis så många obesvarade uppringningar är det. Sedan skulle vi stämma träff på ridklubbens klubbstuga och till slut skulle vi till och med ses där.

Faktiskt, trots att jag besitter ganska mycket fantasi och kreativitet skulle min hjärna aldrig listat ut en sådan intrig. Ändå blev det så.

- Amen vafan, tänker kanske en del av er. VARFÖR skulle Tommy Ekman ringa Addi 18 gånger och VARFÖR i hela världen skulle han vilja träffa henne. I klubbstugan dessutom??

Ja, inte sjutton var det för att rulla runt på mjuka kuddar iallafall, så om någon funderat i de banorna så måste jag göra er besvikna.

Här följer grå diskbänksrealism: Nej, det visade sig nämligen att den Tommy Ekman som är säljare - eller snarare promotare av en ny hästtidning som tydligen ska ges ut i norra delarna av länet, faktiskt var DEN Tommy Ekman. Att han ringt mig 18 gånger beror på att han för det mesta ringt vid olämpliga tillfällen då jag inte kunnat svara och jag har varit för snål för att ringa upp. Ihärdig var han iallafall.

Till slut fick vi kontakt, och upp till klubbstugan kom han ikväll för att presentera denna blivande tidning för mig och klubbens tävlingskommitté.

Det var då jag insåg att jag satt i en liten klubbstuga ute i ingenstans med en av mina fjortisidoler.

Om han jagat mig på telefon för 29 år sedan, så hade jag väl dött och vaknat i himlen...

Vilken taskig tajming...