...skulle jag som 13-åring aldrig anat följande:

29 år efter att jag stått och tjutit och viftat med armarna på en Freestylekonsert i folkparken i Södertälje, 29 år efter jag stått och väntat utanför logen för att få en autograf och en kram (!!!) av Tommy Ekman  (- Jo det handlar om mig faktiskt, även jag har varit fjortis -) skulle jag under en veckas tid bli uppringd av denne Tommy Ekman exakt 18 gånger. Eller uppringd? Jagad, önskad! Jupp, jag har kollat mobilen, precis så många obesvarade uppringningar är det. Sedan skulle vi stämma träff på ridklubbens klubbstuga och till slut skulle vi till och med ses där.

Faktiskt, trots att jag besitter ganska mycket fantasi och kreativitet skulle min hjärna aldrig listat ut en sådan intrig. Ändå blev det så.

- Amen vafan, tänker kanske en del av er. VARFÖR skulle Tommy Ekman ringa Addi 18 gånger och VARFÖR i hela världen skulle han vilja träffa henne. I klubbstugan dessutom??

Ja, inte sjutton var det för att rulla runt på mjuka kuddar iallafall, så om någon funderat i de banorna så måste jag göra er besvikna.

Här följer grå diskbänksrealism: Nej, det visade sig nämligen att den Tommy Ekman som är säljare - eller snarare promotare av en ny hästtidning som tydligen ska ges ut i norra delarna av länet, faktiskt var DEN Tommy Ekman. Att han ringt mig 18 gånger beror på att han för det mesta ringt vid olämpliga tillfällen då jag inte kunnat svara och jag har varit för snål för att ringa upp. Ihärdig var han iallafall.

Till slut fick vi kontakt, och upp till klubbstugan kom han ikväll för att presentera denna blivande tidning för mig och klubbens tävlingskommitté.

Det var då jag insåg att jag satt i en liten klubbstuga ute i ingenstans med en av mina fjortisidoler.

Om han jagat mig på telefon för 29 år sedan, så hade jag väl dött och vaknat i himlen...

Vilken taskig tajming...

 

Cecilia

5 maj 2010 07:56

Du måste skämta???!!!
Tog du kort??? Jag har blivit en riktig kändis-jagare på gamla dar...du skulle ju sagt till mig!!!!
Hahahahaha...

 

Addi

5 maj 2010 08:17

Fast jag fattade ju inte att det var han förrän vi var i klubbstugan. Jag tog inte kort...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...