Beträffande kolumnen i Aftonblaskan.

Patetiskt med folk som inte acts its age och klär sig efter ålder eller inte, det är frågan.

Samtidigt är det väl samma sak som skett ända sedan 50-talet då ungdomen blev en subkultur att räkna med. Innan dess var man först barn, sedan konfirmerade man sig och vips så fick man vuxenkläder och blev unga vuxna med alla äldres klädattribut. Ungdomen hade ingen egen kultur och inga egna kläder och moden. Barn eller vuxen helt enkelt.

Sedan dess har det funnits ett val.

Så: är det OK med medelålders personer som klär och uppför sig som om de vore minst 20 år yngre?
För min del har jag väl sett mönstret av hur jag skjuter upp åldersgränsen för när man blir patetisk, längre och längre fram. Minns att jag tyckte att 30-åringar var extremt töntiga en gång i tiden. De prickade sällan rätt på vad som var gångbart rent modemässigt och kunde komma med jeans med ful färg på sömmarna (!) och "nästan-rätt"-assocoarer vilket var värre än helt fel.

Så småningom när man började hamna lite väl nära 30-strecket så var det snarare 40-åringar som såg väldigt, väldigt gamla ut. Jeeez vilka rynkor kring ögonen sådana gamla människor hade. Och tajta jeans på de DÄR ridbyxlåren??

Nu när man kommit dit och passerat 40 så är det bara att konstatera att...

Jag klär mig som jag vill och jag SKITER i vad någon snorunge till 30-åring må tycka . Precis som när jag var 15, 20 eller 30 så finns vissa kläder som inte passar mig alls, andra som ser bättre ut och ytterligare andra kläder som jag vill ha vare sig de passar mig eller ej.

Så ja: jag lånar Sannas dödskalleklädda skor och jag ägnar inte en enda tanke åt om det är patetiskt eller ej. Svart är fortfarande den färg på kläder jag gillar bäst och kråksparkar runt ögonen bjussar jag på.

Vilken tur att det inte finns bara ett sätt att klä sig när man blivit vuxen. Tur att man slipper från plisserade kjolar och beige nylonstrumpbyxor (om man inte vill ha det vill säga). Kanske blir jag 50-årig tant med leopardtajts - det vet jag inte än. Men om jag blir det så är det för att jag vill det.
Eller så skaffar jag gammaldags tantmundering. Om jag vill det.

Patetisk är den person som inte vågar klä sig enligt eget tycke och smak av rädsla för andras åsikter.

Igår fick jag äntligen sova!

Vaknade inte förrän efter tio (närmare halvelva) och allt detta sovande var fullt berättigat. Har inte varit så trött på länge och det var helt underbart att få tryna läääänge och sedan hasa runt i mjukiskläder nästan hela dagen.

Idag kändes det inte riktigt likadant. Lika jämngrått och disigt ute men jag har sovit klart och dessutom kände jag mig lite färdig med att toffla runt härhemma också. Hade dock inte så mycket att göra för det, så jag passade på att baka en massa. Fredriks klass ska ju ha fikaförsäljning på en konsert nästa helg och nu på onsdag är det klubbhoppning på Denan och då har jag lovat att ordna fika.

Bakade en dubbel sats mockarutor (- gudomlig frosting! Skulle utan vidare sleva i mig alltihopa direkt från kastrullen - men då blir kakorna så tråkiga...) och 20 jättegoda äppelmuffins.

Dessa muffins blev speciellt lyckade och dessutom tjusiga. Jag hittade en bra smet och sedan spritsade jag i äppelmos så att det blev som en äppelgömma mitt i. Mums!

Såg att min artikel kommit med i Hästfocus, kul! Visste inte ens om de skulle ta med den alls. 

Hittade den här artikeln, som handlar om ett fenomen som givetvis bara måste uppstå i dessa svininfluensetider med handsprit i var offentlig toas tvättställ.

Tjena. Nog för att man hade ganska vida marginaler när det gällde drickbart med alkohol i när man var ung, men riktigt så här långt gick det inte. Gah!

Nu tänker jag ägna mig åt min irish coffee (som inte är toppad med handsprit  ) och skicka en medlidsam tanke till alla desperata tonåringar som måste kolka i sig äckligheter i sin jakt på kickar och lite artificiellt självförtroende.

Jag är så jättestolt över mina elever.

Vi hade urpremiär på deras teater "Den helige riddaren" som de skrivit själva, regisserat själva samt målat kulisser och ordnat rekvisita till alldeles på egen hand. Varje gång som jag lite försynt frågade om de tänkt på än det ena än det andra - så var det redan ordnat!!

Det är väl helt överflödigt att nämna att teaterstycket gjorde stor succé.

Igår såg jag Sannas medryttarhäst för första gången.

Hon har börjat rida ett halvblod som står mot Finstahållet. En femåring på drygt 175 cm i mankhöjd. Det är tamesjutton en hel DINOSAURIE!!

Som tur är verkar han vara en vänlig själ.
Igår red Sanna lektion för Sofia (eller rättare sagt, Sofia red det mesta av tiden då Sannas flunsavaccinerade arm gjorde för ont). Sofia var jätteförtjust i honom och kommenterade just att han var verkligen samarbetsvillig och trevlig för sin ringa ålder.

Själv kan jag inte låta bli att tycka att han ser väldigt tjusig ut. Han har en perfekt bläs och på det hela taget ser han ut som en vänlig jätte. Samtidigt är det ju frågan om en unghäst så jag försöker att tänka bort hur långt det är för Sanna ner till marken OM han skulle få tuppjuck nån gång...

Jag tror att min favorithöjd på hästar är sisådär B-ponnystorlek.

"Lille" Sacha, trött efter lektionen.

Fredrik skule spela bowling idag så jag lovade att skritta Coffee åt honom.

Jösses vad pigg hon var! Hon brukar skritta lika fort som en kamel på lugnande medel i vanliga fall, men idag pinnade hon på framåt som bara den.

För att fortsätta på det isländska temat (har ju knappt hunnit skaka av mig resdammet än) så klipper jag in ovanstående video av det isländska bandet sigur rós. Lite vyer och vidder att se där - och en flygtur på slutet.

Måste kommentera flygresan: på hemvägen var det första gången på många år som jag inte var minsta nervös i planet - behövde inte ens trogna flygkompisen gin&tonic!  Ändå passerade vi en ganska bumpig bit med mycket turbulens.
Del av orsaken till lugnet var att Icelandairs plan är föredömligt moderna med monitorer på varje flygstol med flera valbara filmer, serier och musik. Tiden bara flög (!!) iväg utan att jag funderade på ändrade motorljud eller skakiga flygplansvingar. På de flesta flygplan så brukar dessutom musiken stängas av när planet lyfter och landar, men inte i detta. Det betydde att jag kunde ploppa in hörsnäckorna ordentligt vid landningen och blunda tills vi kommit ner ordentligt. Jätteskönt.