Beträffande kolumnen i Aftonblaskan.

Patetiskt med folk som inte acts its age och klär sig efter ålder eller inte, det är frågan.

Samtidigt är det väl samma sak som skett ända sedan 50-talet då ungdomen blev en subkultur att räkna med. Innan dess var man först barn, sedan konfirmerade man sig och vips så fick man vuxenkläder och blev unga vuxna med alla äldres klädattribut. Ungdomen hade ingen egen kultur och inga egna kläder och moden. Barn eller vuxen helt enkelt.

Sedan dess har det funnits ett val.

Så: är det OK med medelålders personer som klär och uppför sig som om de vore minst 20 år yngre?
För min del har jag väl sett mönstret av hur jag skjuter upp åldersgränsen för när man blir patetisk, längre och längre fram. Minns att jag tyckte att 30-åringar var extremt töntiga en gång i tiden. De prickade sällan rätt på vad som var gångbart rent modemässigt och kunde komma med jeans med ful färg på sömmarna (!) och "nästan-rätt"-assocoarer vilket var värre än helt fel.

Så småningom när man började hamna lite väl nära 30-strecket så var det snarare 40-åringar som såg väldigt, väldigt gamla ut. Jeeez vilka rynkor kring ögonen sådana gamla människor hade. Och tajta jeans på de DÄR ridbyxlåren??

Nu när man kommit dit och passerat 40 så är det bara att konstatera att...

Jag klär mig som jag vill och jag SKITER i vad någon snorunge till 30-åring må tycka . Precis som när jag var 15, 20 eller 30 så finns vissa kläder som inte passar mig alls, andra som ser bättre ut och ytterligare andra kläder som jag vill ha vare sig de passar mig eller ej.

Så ja: jag lånar Sannas dödskalleklädda skor och jag ägnar inte en enda tanke åt om det är patetiskt eller ej. Svart är fortfarande den färg på kläder jag gillar bäst och kråksparkar runt ögonen bjussar jag på.

Vilken tur att det inte finns bara ett sätt att klä sig när man blivit vuxen. Tur att man slipper från plisserade kjolar och beige nylonstrumpbyxor (om man inte vill ha det vill säga). Kanske blir jag 50-årig tant med leopardtajts - det vet jag inte än. Men om jag blir det så är det för att jag vill det.
Eller så skaffar jag gammaldags tantmundering. Om jag vill det.

Patetisk är den person som inte vågar klä sig enligt eget tycke och smak av rädsla för andras åsikter.

 

Cecilia

16 november 2009 19:50

Det värsta av allt är att jag har kommit på mig själv att både klä mig och dessutom SE UT som en gammal kärring...precis som morsan gjorde på sin tid...jag är både gammal, ful & FET...FY FAN! Tur att man har söta barn som man kan visa upp på bloggen... :)

http://cilla-cecilia.blogspot.com

 

Åhza

17 november 2009 19:40

Hur jag än ansträngt mig har jag aldrig lyckats längre än till "nästan rätt". Gissar på bristande modeintresse, hehe...

http://ahzaleoni.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...