Har varit hemma sjuk några dagar och då hinner man ju ligga och slötitta en del på TV.

Nog för att jag anat det förut, men attans vad många matprogram det går!

Primo Paulo (sett något enstaka avsnitt tidigare - sådär)

Tinas Cookalong (Nä, hysterisk)

Hells Kitchen (underhållande, mest för att min aggressiva sida fantiserar om att stå och tokvråla på folk, som Gordon gör...)

Matakuten (OTROLIGT intressant och viktigt program, missa inte!)

Halvåtta hos mig (Jätterolig kommentator. Ser gärna detta program)

Kockduellen (vet ej om jag sett)

Gordons Kitchen nightmares (jodå, tittar om det råkar vara på)

Leila bakar (Sveriges svar på Nigella!)

F-word (Ytterligare en Ramsayproduktion. Han måste gilla att se sig själv på TV...och shit vad han svär! Jag skulle vilja svära fritt på jobbet. Och gissa vad jag skulle svära kopiöst! Jag har fallenhet för svärande, det skulle bli ett enda beep-beep-beep om det kördes i amerikansk TV, jag lovar!)

Solens mat (jag har sagt det förut: i mitt nästa liv ska jag bli resande matkommentator. Jag kan också säga "Molto Bene" mellan tuggorna.)

Iron Chef (Vet ej om den går längre, men det var kinesiska kockar som duellerade. Allt dubbades till engelska. Kul bara det!)

Nigella (Tittar om det råkar vara på, gillar att hon verkar ÄTA sin mat också).

...höll på att glömma Jamie Olivers "Den nakna kocken" och alla uppföljare också.

Till detta tillkommer morgonprogrammens kockar och enstaka andra matlagningsprogram som jag inte känner till namnet på. Sedan finns ju program typ "Superfat vs Superskinny" och liknande som inte handlar om matlagning men om ätande.

Jag vet inte vad som är mest skrämmande: att TV-tablån är så matfixerad eller att jag faktiskt tittar på de flesta programmen.

Var ute och plockade - förlåt: hämtade - en kasse till med höstkantareller idag.
Imorgon börjar ju älgjakten och av döma av tidningsartiklarna som brukar dyka upp i tidningarna vid älgjaktstider så verkar jägarna vara extra skjutgalna första veckan. De vådaskjuter ju både varandra och sina hundar. Kan tänka mig att det blir lite för mycket spänning blandat med kaffekask därute i skogarna, så jag har ingen lust att traska omring i granriset imorgon. Det var läge att plocka lite mer svamp nu innan jag äventyrar livhanken bland rikochetterande gevärskulor...

Att gå ut i skogen är annars något jag uppskattar mer och mer.
Det är lugnt och stilla. Man behöver inte jäkta. Så här tid på året så är det inte värst mycket mygg som irriterar heller.
Jag kommer på så mycket när jag är ute i skogen.
Jag glömmer dessvärre bort det lika fort när jag kommer tillbaka hem.

Idag var jag inte ute och plockade svamp, jag snarare hämtade svamp. Så mycket höstkantareller finns det i skogen nu! De har blivit riktigt stora och feta också!

Till slut var jag tvungen att bara gå raka vägen hem och lova mig själv att inte titta ner på marken, för jag orkade bara inte plocka mer... Har rensat ca 5 liter svamp nu. Tror jag ska torka den här omgången. Torkade en del förra året och de har hållt sig riktigt bra och ser dessutom rätt snyggt och dekorativt ut om man vill förvara i glasburk som står framme.Sedan är det bara att ta en knippe och blötlägga en kvart innan tillagning, quite magic!

Idag var vi iväg med klassen till Norrtälje där vi fick en visning på Pythagoras industrimuséum.

Det är en drygt 100 år gammal fabrik som i sin glans dagar tillverkade tändkulemotorer. Var fjärde familj i Norrtälje hade någonsom arbetade vid Pythagoras, så det var stort när det begav sig.

Om jag minns rätt så existerade fabriken ända in på 60-talet (eller längre?) men lades till slut ner. Sedan låg fabriksbyggnaden där och förföll tills några personer räddade den från rivning och började att restaurera den.

Den är väldigt tjusig, gjord i mälartegel:

Alla maskiner som användes för tillverkning fanns kvar därinne så det var bara att putsa och olja och sätta igång det hela!

  
Så här såg det ut för länge sedan. Jobb från 7-17, 6 dagar i veckan och ingen semester.
På vintern fick man klättra upp på stegar i fabrikslokalen för att knacka ner de farligaste istapparna från taket.
Man fick börja som lärling från 13 års ålder. Det ni! Om två år får "mina" barn bli lärlingar!

Nu har de öppnat som muséum och har visningar för turister sommartid, för skolklasser övrig tid.
De hade en ambitiöst program.
"Direktören" tog emot oss och så fick alla ungarna ta på sig en arbetsrock och fick sig ett yrke tilldelat. De var svarvare, hyvlare, kamrerer mm. Sedan fick vi gå in i fabriksdelen och se hur maskinerna fungerade. Dessa drogs runt av en huvudmotor via remtransmission.D v s ett gäng kugghjul satte en invecklad labyrint av remmar i rörelse. Remmarna i sin tur, drev tillverkningsmaskinerna. Från detta kommer uttrycket "lägga på en rem" när det är bråttom.

Vi fick se hur man satte fyr på en större tändkulemotor och det lät kan jag lova! Jag blev rätt fascinerad av denna jättelika maskintrots att den rykte och dånade.
Folk måste ha blivit rätt lomhörda efter en tids arbete här.

Efter visningen så fick klassen gå in i en annan stor lokal där det finns massor av experimentmaterial och tillfällen till lek. Man kunde också titta på uppfinningar som barn och vuxna gjort och hitta på egna.
Vi hade faktiskt riktigt kul!

För den som kanske vill dit och titta själv, kan ni klicka er vidare här.

Det finns massor av program för att boosta sig själv och sin egen präktighet. Det är bara att titta på Lyxfällan eller nån av alla dessa inrednings-/ombyggnadsprogram där någon familj fläker ut sitt fula eller halvt fallfärdiga hem för att få en gratis renovering.

Då kan man  luta sig tillbaka och tycka att man själv har koll på tillvaron eller ett rätt snyggt hem (hm, nja, det sistnämnda gäller kanske inte här - men inredning är å andra sidan något jag bryr mig föga om och därmed bekymrar det mig inte särskilt mycket om vi råkar ha ett "fult" hem).

Ibland tycker man förbaskat synd om de som fått sitt hem inrett för det såg då bra mycket trevligare och snyggare ut innan. Att inreda och möblera måste ju ändå vara frågan om personlig smak. Skulle då hellre se att man fick råd av nån heminredare och fixa i samråd med denna än att lämna huset i händerna på något och sedan komma tillbaka till någon sorts orangerandig tapetchock med porrspeglar i taken eller vad det nu kan bli ibland. Och så med ett krampleende behöva utbrista "Oj! Så annorlunda det blev..." med en TV-kamera upptryckt i fejan.

Ett av dessa program som jag inte gärna missar är faktiskt "Arga snickaren". Lite för att arga snickaren ser rätt bra ut, men även för att det inte är frågan om att piffa till fullt fungerande hem, utan för att göra totalt dysfunktionella hus (och familjer) någotsånär hela igen. Voyeuren inom mig sitter och förfasas över hur folk funkar - eller snarare: inte funkar. Hur kan de komma på att renovera sitt hus fläckvis, ständigt börja med nytt och aldrig bli klara? Och bo där med småbarn i kaoset? Rätt otroligt.
Av döma av ovan givna länk till intervju med arga snickaren så verkar han i alla fall leva som han lär. Det är ju också sympatiskt. Mer arga snickaren till alla, tycker jag.

Annars har jag mest lyssnat på en massa Paolo Nutini och funderat på hur i helvete vi ska ordna upp saker och ting på jobbet.

Katt vill vara säker på att ingen glömmer att katt vill ha mat...
Det är svårt att ignorera katt.

Har haft en skön helg.

Vädret har ju varit högst varierande. Spöregn och solsken om vartannat. Men jag har lyckats pricka in rätt tillfällen att rida ut på iallafall.

Idag tog jag åter en ridtur till Lovisedal och behövde inte hoppa av en enda gång. När vi skulle gå förbi den lilla sommarstugan med sin studsmatta, fladdrande plastband och hammocken som vajar i vinden så gick Cajun med korta, korta steg men förbi kom vi!

Igår fick han och Jaspis dessutom sova inne. Tror vi stallar upp dem för säsongen nu för nästa vecka ser inte ut att bjuda på särskilt fint väder... De har dock haft det fint i sin trädhage med det lilla huset att gå in i!

Cajun, en social kille!

För övrigt har Sanna och jag bakat kanelbullar, gjort rosa äppelmos och så har jag städat ur ett förråd och slängt en massa gamla skor och kläder. Det är lite jobbigt att slänga ibland, men det är bara att inse att skor och kläder som bott i ett förråd i fem år knappast kommer att bli använda i framtiden heller.

Nu finns det plats för ny junk!

...sonen har kommit hem från marknaden med godis.

Jag är sockerchockad!!!