igår var det klubbhoppning på Denan. Det betyder att det plötsligt vimlar av hästar och ponnysar överallt. Jag skulle ut på en lugn skrittur på Cajun som vanligt och rider ut på baksidan av stallet och sedan via sommarhagarna till rundbanan. Man kommer sedan upp i änden på utevolten och där plötsligt får stackars Cajun sitt livs chock! (uppförde han sig som...) Hans trygga omgivning såg inte ut som igår!!
Han blåser upp sig några meter och börjar skutta fram i värsta piaffen (tänk vad de kan, när de vill själva...)

Sitter kvar i början, men sedan börjar han kännas en smula ostyrbar så jag förpassar mina fötter till marken innan han gör det (och kanske med annan del än fötterna först).

Fnysningar som piskrapp och ett jädrans arabskuttandes är vad som följer.

Det roliga är att han inte drar iväg på något sätt. Jag håller i tygeländen och runt mig studsar han omkring med svansen rakt upp, tokfnysandes. Det var längesen jag höll i en stressad arabhäst. Hittils har de stressade ponnyer och hästar vi haft bara dragit iväg med en ut i terrängen utan att knappt märka att man hänger pipandes nånstans i tygeländen. Särskilt Bullen var en mästare på detta.

Jag går runt med honom ett tag, men han tycks inte vilja coola ner sig så till slut går jag iväg med honom bortåt vägen och så tar vi en tur till fotbollsplan och tillbaka. När vi är hemma igen så är han inte längre lika upphetsad utan fnyser lite men skrittar normalt.

Lite skumt är det eftersom han var lugn som en gammal ko på Edsbyritten trots att det for omkring mycket fler hästar än i gårdagens klubbhoppning. Kanske var det att hans normala omgivning var så "fel" som gjorde honom så stressad? Tja, jag vet inte. I vår, när vi förhoppningsvis kommer ut på nya tävlingsplatser, lär jag bli varse!