Imorgon är det dags att krypa in i grottekvarnen igen.

Vissa år har jag känt ett behov av att återigen få fasta rutiner, att träffa arbetskamraterna och komma in i jobbsvängen igen.

Kan inte påstå att det är så jag känner idag. Jag är alldeles helnöjd med mina egna rutiner härhemma. Känner inte att dagarna blir för långa eller tråkiga. Har träffat lagom mycket vänner och bekanta under sommaren för att inte känna mig svältfödd på sällskap och stimulans. Har inget existensiellt hål som jobbet behöver fylla - eller som jobbet har förmåga att fylla snarare....

Förhoppningsvis känns det bättre imorgon, the day of no return.

Annars kan sommaren sammanfattas enligt följande:

- Början: En svårartad nedvarvning. Det tog tid den här gången! Terminsavslutet kändes inte särskilt bra och faktum är att det är ganska mycket frågor som hänger i luften beträffande jobbets utformning framöver. Hade en 3 veckors halsinfektion om inte ville ge sig. :(

- Festivalen i Borlänge: jättekul. Blev nog sommarens behållning, mycket för att det var en nyhet för mig - en positiv sådan, och jag gjorde mig inga förväntningar i förväg.

- Mitten: Värmebölja, värmebölja. Tog bort lusten att åka någonstans. Satt hemma och flämtade, antingen i källarplanet eller vid poolen. Men det var helt OK.

- Slutet: Ledighetskänslan kom äntligen inrullande på riktigt. Har gjort det jag vill under dagarna (inte mycket, vilket stämmer överens bra med mina önskemål), har varit en del hästrelaterat men även annat. Bra slut på lovet.

Det blev inga spektakulära resor - inga alls, faktiskt - men en bra sommar ändå.