(Syftar inte på mig...)
Vaknade upp till vinande vindar och ett iskallt hus.

När det blåser direkt från norr blir det alltid svinkalllt härhemma eftersom den största fasaden (souterrängdelen) vetter mot norr och här och där känns det faktiskt som om det blåser rakt in...

Hur som helst: vi hade planer på att göra en löshoppningsbana på Denan vid niotiden, men jag räknade med att de flesta andra kände som jag: att i det här vädret så tar vi nog och skiter i det hela. Satt därmed i morgonrock framför TV:n när Camilla från stallet ringer och undrar vart vi tagit vägen. "Jag är i ridhuset och tar fram hinder nu!"

Jaha. Det var ju bara att packa in sig i polarexpeditionskläderna och pallra sig iväg till stallet.

Det blåste verkligen iskallt, men med min "Ubåtsjacka" så kände jag inte av kylan så mycket.

Sagt och gjort: vi byggde upp en löshoppningsbana. Linnéa hoppade sin ponny, sedan tog vi upp Coffee som premärhoppade några låga skutt. Hon tyckte det var JÄTTEkul!!

Sedan hämtade Sanna Sacha som också fick prova. Han hoppade glatt!

Kul att vi ändå fick något gjort den här snöstormsdagen.

Tittar ut just nu och undrar vart det egentligen ska sluta med allt snöande. Imorgon skulle egentligen Sanna till Rimbo med Sacha och vara med på en programridning, men det skippar vi nog. Även om det inte är så långt dit så känns det lite läskigt att köra ut på hala vägar med så tungt släp.

Avslutar med en bild på nöjd Coffee som säkerligen väntar på något gott:
  

 

Cecilia

20 februari 2010 17:03

Har ni kollat ridhusets tak? Och stallets tak? Tänker på er när jag läser om alla tak som rasat in men jag antar att du har koll.

http://www.familjenhogberg.blogspot.com

 

Addi

20 februari 2010 19:23

Jäpp, jag har kastat ett öga på det.
Det ligger inte så värst mycket på taket nu, har varit med om mer andra vintrar. Det borde vara säkert men man kan väl aldrig veta helt och fullt...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...