igår var det klubbhoppning på Denan. Det betyder att det plötsligt vimlar av hästar och ponnysar överallt. Jag skulle ut på en lugn skrittur på Cajun som vanligt och rider ut på baksidan av stallet och sedan via sommarhagarna till rundbanan. Man kommer sedan upp i änden på utevolten och där plötsligt får stackars Cajun sitt livs chock! (uppförde han sig som...) Hans trygga omgivning såg inte ut som igår!!
Han blåser upp sig några meter och börjar skutta fram i värsta piaffen (tänk vad de kan, när de vill själva...)

Sitter kvar i början, men sedan börjar han kännas en smula ostyrbar så jag förpassar mina fötter till marken innan han gör det (och kanske med annan del än fötterna först).

Fnysningar som piskrapp och ett jädrans arabskuttandes är vad som följer.

Det roliga är att han inte drar iväg på något sätt. Jag håller i tygeländen och runt mig studsar han omkring med svansen rakt upp, tokfnysandes. Det var längesen jag höll i en stressad arabhäst. Hittils har de stressade ponnyer och hästar vi haft bara dragit iväg med en ut i terrängen utan att knappt märka att man hänger pipandes nånstans i tygeländen. Särskilt Bullen var en mästare på detta.

Jag går runt med honom ett tag, men han tycks inte vilja coola ner sig så till slut går jag iväg med honom bortåt vägen och så tar vi en tur till fotbollsplan och tillbaka. När vi är hemma igen så är han inte längre lika upphetsad utan fnyser lite men skrittar normalt.

Lite skumt är det eftersom han var lugn som en gammal ko på Edsbyritten trots att det for omkring mycket fler hästar än i gårdagens klubbhoppning. Kanske var det att hans normala omgivning var så "fel" som gjorde honom så stressad? Tja, jag vet inte. I vår, när vi förhoppningsvis kommer ut på nya tävlingsplatser, lär jag bli varse!

 

Cecilia

22 oktober 2009 19:50

Du ser att hästar kan vara lika opålitliga som katter...

http://cilla-cecilia.blogspot.com

 

Petter Ljunggren

23 oktober 2009 08:58

Hej!
Ingen kommentar men väl en historisk fråga!

Hittade din artikel om maratonridning när jag undrade hur lpång tid det skulle ta att rida från Uppsala til Kalmar, 500 km, dels 1300-talet, dels 1800-talet om man var rädd om egna hästen.
Hur var det med hästskor?
Kanske du kan svara eller ge mig tips om vem som kan svara på detta.

Hälsningar Petter Ljunggren Historiska museet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...