Idag var jag ute på en lång skrittur i det fina vädret. Som jag berättat förut så har jag (av självbevarelsedrift och en portion feghet) klivit ner från sadeln när jag märkt att Cajun blivit osäker eller spänd.

Nu har det börjat gå över - för bägge.

Vi red förbi två jägare, en som inte sa något och en annan som faktiskt pratade lite. De höll på att träna upp en unghund som skulle ge skall inne i skogen. Jag hörde då ingenting och det hade inte jägaren heller gjort på ett bra tag. Hunden kanske låg livrädd vid nån rotvälta och hade inte alls för avsikt att röja sin position för de läskiga älgarna! 
Nåväl: I vanliga fall brukar jag bara träffa blängande eller sura jägare även fast jag (återigen för min självbevarelsedrifts skull) håller mig på ordentliga bilgrusvägar där jag antar att folk och fä faktiskt får vistas trots att det är älgjaktstider.

Hur som helst: Cajun glodde lite på dom, men brydde sig inte.

Vi red förbi läskiga sommarstugorna, som också har orsakat teleskophals på den stackars araben, men idag var han bara lite misstänksam men klev på.

Fick faktiskt kliva av en gång (höll på att glömma!) och det var är vi mötte Ewa och hennes mamma som tömkörde var sitt russ på sandplan vid cementfabriken. Det blev lite för mycket: små lurviga skumpande ponnysar med fladdrande linor bland en massa stora cementrör och andra märkliga cementformationer. Vi hade säkert kunnat rida förbi, men jag kände att jag kunde agera kanonmat så att Cajun slapp bli rädd.

Resten av turen gick utan problem och snart var vi åter hemma och han fick gå ut till sin kompis som stod och väntade på honom! Jag tror att han börjar landa ordentligt nu.

Imorgon ska Coffee på återbesök på Mälarkliniken. Jag hoppas verkligen att hon är bra den här gången. Jag tycker hon sett OK ut när Fredrik ridit men jag har faktiskt inte vågat prova henne själv. Om hon inte är OK så ska jag fråga m den här IRAP-kuren som folk säger ska vara närpå en mirakelkur mot ledinflammationer.
Men det är bara att hålla tummarna nu.

  
Världens vackraste mule!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...