Cecilia

2 augusti 2009 08:53

Ska ni köpa häst igen? Till Sanna? Fan, en annan hänger ju inte med i svängarna.
Godis? Gott! Var EXAKT ligger denna godis-outlet?

Addi

2 augusti 2009 12:06

Cloettafabriken ligger i Ljungsbro. Man åker av vid avfarten Linköping N, sedan är det kanske knappt 1,5 mil till. Skyltat vid Ljungsbro. Vi tittade på främst en arabhäst som jag sett sedan liten och som nu är till salu, den andra var till salu och liksom på vägen så jag ville se den som jämförelse. Den är inte till Sanna utan...ja, jag vet inte...kanske till mig eller till Fredrik eller alla? Vet inte riktigt. Måste fundera.

Cecilia

2 augusti 2009 13:15

Alla? Så Roland har äntligen kommit upp på hästryggen efter alla dessa år ;)

Addi

2 augusti 2009 15:53

Men Roland har ju i allra högsta grad varit med på hästandet i alla år. Som BOB. (Bär Och Betalar...)

Cecilia

2 augusti 2009 17:43

BOB, aha! Såsom Richard är till mig och alla ungarna.... ;)

Ellinor

2 augusti 2009 19:58

Sådär, då har jag tillbringat hela dagen med att läsa ända från bloggens början. Oerhört givande läsning, jag har inte ens märkt hur timmarna runnit iväg förrän magen började kurra lite för mycket.

Har dock en liten fråga, vad hände egentligen med Geshira?

Addi

2 augusti 2009 20:14

Oj, det är en lång historia. Sanna blev för stor för henne och var ändå inte särskilt intresserad av distansritt. Geshira blev plötsligt - utan att jag förstod ett smack varför - inte körbar (gjorde rusningar, stannade och skakade på huvudet. Var inte halt eller något annat vid koll). Fredrik för liten för att rida en häst i hennes storlek utan behövde en mindre ponny. Hade vi haft egen gård hade vi kunnat ha kvar henne, men nu blev utvägen att sälja henne. Vi hade en köpare som ville ha en distanshäst men också en dressyrskolad häst. Vi hade ju lagt mycket tid på dressyren så Geshira verkade vara perfekt så hon såldes.
Tyvärr gick det inte bra. Efter några månader blev hon halt. Nya ägaren behandlade men hältan återkom. Inga röntgenfynd hittades med likt förbannat... Till slut åkte hon till "mirakelveterinären" Per Spångfors som slutligen hittade en inflammation i käkleden/nacken (om jag minns rätt) som kan ha uppkommit för att man missat hakar långt bak i käken vid raspning, inflammationen gjorde hela nackkotpelaren och vidare, framdelen spänd och stum vilket troligen till slut orsakat hältorna. Det skulle också kunna vara orsaken till att hon plötsligt inte gick att köra trots att hon alltid varit en kanonsäker körhäst. När hon skulle gå i rätt form i körningen så klämdes just nacken/käken ihop och det måste ju gjort jätteont! Men ingen veterinär häruppe hittade något, för halt var hon ju inte - då och då var hon ju "frisk" i deras ögon.
Hältorna gick tyvärr inte att häva så till slut fick nya ägaren avliva henne. Otroligt sorgligt. Önskar att nån av mina veterinärer hittat den där inflammationen för hade jag kunnat fortsätta köra henne så hade jag kanske behållt henne dessutom.
Djur är så knepiga - om de ändå kunde tala så att de kunde berätta hur det känns och var de har ont... Med henne och senare, B-ponnyn Falcon, verkar vår egen tur med friska hästar ha tagit slut. Nu har vi haft åratal av elände känns det som. Man blir ganska luttrad till slut. Säger som ett par som jag tjuvlyssnade på när vi var på Mälarkliniken sist. Veterinären kollade en av deras hästar och frågade nyfiket om en annan häst som de nyligen köpt. Kvinnan sa att de var jättenöjda med den och fungerade bra medan mannen kort inflikade att "men snart är vi nog här med den så du kommer nog få se den..."

Ellinor

3 augusti 2009 22:49

Men usch vilken tråkig historia. :-( När jag läste din blogg fick jag en tillräcklig dos av tråkigheter, så jag håller verkligen tummarna för att det vänder nu!