Idag hoppade Fredrik för Haking på inlånade araben Shag.

Ska väl inte säga att det var stiliga och vackra språng hela tiden, men det var ändå en av de roligaste träningarna på mycket länge.

Shag är en blandning av bussig och sträng. Bussig för att han inte gör några sanslösa eller konstiga grejer utan försöker göra sitt bästa, sträng för att man helt enkelt måste göra rätt för att det ska bli bra:

Om Fredrik inte höll yttertygeln utan försökte svänga med innertygel (trots åratal av dyr träning med tränare som tjatar om yttertygeln...) så seglade ponnyn helt enkelt sidledes genom hela ridbanan utan att svänga. Om han kom snett och slarvigt mot ett hinder blev det stopp. Om han inte rätade upp överlivet och trampade ner hälarna riskerade han intryckt näsa av en svängande arabskalle. Om han inte behöll lugnet i så blev hästen också stirrig.

Här var det ingen förlåtande ponny á la Falcon och Coffee där det finns utrymme för en ganska bred slarvmarginal från ryttarens sida. Det gällde helt enkelt att rida rätt och rida bra. Fram med alla kunskaper som är lagrade i bakhuvudet, inget slarv.

Så faktum är att Haking tyckte att Fredrik skulle låna Shag flera gånger och Fredrik själv var jättenöjd med sig och sin insats trots att de knappast skulle vinna någon stilhoppning i det här skedet.

Jag hade tänkt att fota och filma, men jag blev så uppslukad av träningen så när den var slut så insåg jag att inte ett enda kort hade blivit taget. Det får väl bli nästa gång, om Helena är så snäll och lånar ut sin arab igen!