I helgen fick jag ta del av en föreläsning som hölls av Riksidrottsförbundets Anders Wahlström.
Han pratade om barns idrottande och presenterade statistik kring detta.

En genomgående trend idag, visar är att barn börjar idrotta tidigare – vid sex års ålder – men att utslagningen också sker tidigare.

Det finns inte på kartan att man börjar som nybörjare vid 12 års ålder, det är snarare så att elituttagningarna istället börjar vid den åldern eller ännu tidigare.

Idrottsklubbarna misstar helt enkelt talang med tidig utveckling.

Vad är då talang? Finns det över huvud taget något som heter talang?

Om ni läser böcker som Coyles ”The talent code” eller Maxwells  ”Outliers” så utkristallieras oftast talangerna bland de som är födda tidigt på året. En genomgång av kanadensiskt elitlag i hockey visar att laget består av spelare födda i januari – senast mars.

Så: är vägen till talang, att vara född tidigt på året?

-  Jäpp! Om man ska räkna talang utifrån sammanhållna åldersgrupper, alltså barn födda ett specifikt år, så är de som är födda tidigt på året, de som har fått några extra månader på sig att växa och mogna, de som fått några extra månader att träna - talanger.

Är resten därmed talanglösa?

Vad skulle hända om de fick tid på sig att mogna och inte direkt fick veta att de räknas till de talanglösa? Hur många fler framstående idrottare hade man kunnat få fram bland de som blommar lite senare, bara man inte plattar till dem och sorterar ut dem direkt?

Det här är bara EN aspekt av tidig talanggallring.

En annan aspekt är att tidig, intensiv träning av barn inte nödvändigtvis leder till att de utsedda talangerna blir så värst mycket duktigare. Mer om detta här: http://www.forskning.se/2016/08/05/tidiga-elitsatsningar-okar-inte-medaljchanser-senare-i-livet/

Sedan finns förstås forskning som visar motsatsen, nämligen att tidig intensivträning faktiskt ger elitidrottare – se bara rumänska gymnaster och ryska diskuskasterskor….  Jag ska inte raljera, men tidig satsning har ett pris och just den forskningen visar inte hur många barn som förbrukas på vägen.

Vid föreläsningen fick vi veta att antalet ridsportutövare är högst vid 11 års ålder. Sedan kanar det resolut utför.  Att det blir en dipp vid den ålder då man flyttar hemifrån och bildar familj skulle ju vara självklart, men från 12 års ålder? Varför slutar ridsporten (och många andra sporter) att locka redan då?

Den mest troliga förklaringen är att det ”riktiga” tävlandet börjat strax dessförinnan och de som inte lyckas på tävlingsbanorna redan nu, slutar. De räknas ju inte riktigt längre.
De som får träningar med speciellt utvalda topptränare är de som är bäst, de som får subventionerade resor till lagtävlingarna är de som presterat bäst och ingår i lagen. Resten är inte så intressanta…

Är det så vi vill att våra barn ska idrotta? Är det så VÅRA BARN vill idrotta?

Här kontrar en del med att deras barn visst vill tävla. Det finns säkert barn som vill det. Mer troligt är att det mest är VUXNA som vill det. Barns tävlande kan ske på andra premisser än de som råder idag. Barn (och för all del – även vuxna) vill bli sedda. Man blir glad av uppmuntran. Man vill känna att man duger. Att röra sig är roligt!

Kan man hitta en arena för att lyfta och tillgodose dessa behov i första hand, för att de som så småningom vill satsa extra på en spetskompetens, ska kunna göra det?

• För att de som i framtiden visar sig ha den uthållighet och vilja som krävs för att bli en elitidrottare, ska ha chansen att nå till den mognad som krävs för att förverkliga ambitionen innan någon sorterat bort barnet som talanglöst?
• För att de barn, som vuxna tränare identifierar som talang vid ung ålder, ska få leka och ha roligt i sin sport och kanske få fortsätta på den nivån om vilja till elituppoffring saknas, istället för att brännas ut i talangfabriken.

Saken är dessutom den, att när man frågar barnen och ungdomarna direkt ,så visar det sig att endast 11% anser att tävlandet är mycket viktigt, sedan håller sig staplarna under denna 11-procentiga nivå ända fram till stapeln som visar hur många som tycker det är helt oviktigt: 26%.

Vad erbjuder vi våra barn?
Varför är tävlandet så viktigt för oss vuxna?
Hur många vuxna är det som egentligen lever ut sina egna ambitioner genom sina barn?

Ridsportförbundet har tillsatt en grupp: ”Lek, lär och tävla” som ska vaska fram idéer till hur vi på ett framgångsrikt sätt ska kunna låta våra barn inom ridsporten lära sig under lekfulla former, få utvecklas i sin egen takt utan att bli sorterade och värderade i tidig ålder.

Även ridklubbar kan bidra till detta genom att göra gemensamma aktiviteter som inte bara har vinst och placeringar som främsta mål. Ett KM där det viktiga är att ses och ha en rolig dag tillsammans? Där man kan ”vinna” på lite kluriga sätt som inte handlar om att hoppa högst, ha bäst schwung i sin ponnys trav? Att finna tävlingsträningar som utvecklar och inte rangordnar?

Jag vet att det finns idéer och massor av kreativitet ute i klubbarna! Hör av er till ridsportförbundet med era tankar och idéer.