Tänkte bara tillägga att Boa-bootsen jag hade till Sparris är till salu. Vet ej exakta storleken, men jag kan mäta vid intresse. De passade i allafall Sparrisens B-ponnyhovar...
Till bootsen följer broddar och "gaiters" som förenklar på- och avtagning av bootsen. De är bara använda en vinter och ej särskilt slitna alls.

Nypris 1200 kr, nu 700 kr + frakt.

Så har vi kommit till vår lilla stjärna genom tiderna, Falcon II, welshponny kat B,  E. Carneval II   U. Wärnanäs Champagne.

Egentligen var jag mer sugen på att köpa en annan ponny, en sockersöt liten welsh som såg ut som en liten miniarab. Det var den jag slog till på först, men någon hann före. Tur för oss, för sett i backspegeln så var ju Falcon många gånger bättre på alla sätt och vis!

Lille Falcon hade redan en fin tävlingskarriär bakom sig. Han hade vunnit SM i fälttävlan och tävlats upp till LA med vinster och placeringar i hoppning, samt upp till LA:P1-klasser inom dressyren. I och med att han var 15 år gammal så låg inte priset så hysteriskt högt, men visst betalade vi en hel del mer för honom än för Sparris - så mycket kan jag säga.

Det vi fick var en rutinerad, arbetsvillig, allmänt gladlynt ponny som kunde sitt jobb.

Fredrik och Falcon, båda var så småååå! :)

De gamla ägarna var väldigt engagerade och ställde upp med tips och var även på besök och tränade Fredrik några gånger.
De försökte värva över honom till fälttävlan och det hade kanske gått vägen - om det inte hade varit för att han ramlade av med dunder och brak vid första träningen... :(

Det var väl egentligen inte så dramatiskt i sig: De hoppade ett litet hinder och sedan skulle de göra en ganska tvär sväng och rida tillbaka till de andra hästarna. Ponnyn och Fredrik var inte riktigt överens om vart svängen skulle göras och så försvann Falcon åt ett håll och Fredrik åt det andra. Han landade på benen, men dessvärre så illa att han skadade ledbandet.
Det gjorde ju superont och han var inte säker på om han brutit benet eller inte, så vi fick ta en sväng till sjukhuset och röntga.

Vare sig han eller jag var väl jättesugna på mer fälttävlan efter det. (Men de var faktiskt och tränade ett par gånger till, när hans ben var OK igen).

Första hopptävlingen med Falcon var en LD i Edsbro.

Det gick alldeles lysande. Ingen placering, för Falcon gick precis sådär lagom fort om man inte verkligen jobbade på det. Men det är viktigare att det flyter på och är roligt tycker jag.

Coffee har börjat lägga huvudet på sned ibland när man rider, vilket föranledde ett tandläkarbesök för henne.

Det är ju ofta så att om något irriterar i munnen så kan hästen plötsligt börja lägga sig till med sådana märkliga vanor. Hon har även varit lite tjafsig i munnen vilket hon vanligtvis inte är.

Vi har en duktig hästtandläkare i trakten men han hade (som sådana ofta har) lång väntetid innan han kunde komma ut. Då tog vi och bokade tid på ATG i Täby för något måste ju göras. Sanna var snäll och åkte dit med Coffee igår och jag är klart imponerad.

Det var en riktigt noggrann undersökning som gjordes. De hittade hakar och lite sår i kinden som väntat, men även överbett och nån liten mjölktandsrest i gommen som de tog bort. Fick en överskådlig karta med tillhörande skriftlig förklaring över vad som gjordes.

Det var verkligen milsvida från det gamla "in med raspen och raspa lite på måfå" som jag minns från veterinärerna för inte alls så länge sedan.

Hur som helst. Coffee ska ridas på bettlöst ett par dagar, sedan är hon fit for fight igen.

Var återigen och tittade på Sannas hoppträning.
Idag var Sasha lite trött, såg det ut som. Men det gick ändå övervägande bra.

Slutligen le gran finale! ...som inte riktigt gick som den skulle. Här var nog både Sanna och Sasha rätt trötta.

Det var ett snyggt skutt ur sadeln med elegant skruv, Sanna landade på fötterna så ingen kroppslig skada skedd! :)
De tog hela banan igen sedan och då gick det så bra så!

...och nu menar jag inte min egen, sommartid.

När vi hade Sparrisen så provade vi att ha honom som barfotahäst.

Det har ju stått rätt mycket om detta, kanske inte i de stora etablerade hästtidningarna, men väl i Hästfocus. Det finns de som talar sig varma beträffande hästarnas rätt till att slippa skor och att alla hästar kan vänjas vid att gå barfota med rätt verkning.

Sparris hade gått utan bakskor hos tidigare ägare och var dessutom lite vinglig (inte dum) när han skulle skos bak. Vår stallägarinna skodde inte sin häst och anlitade barfotaverkare, så vi provade också.

Körde med detta under nästan ett år men vet inte om jag tyckte det verkligen fungerade. När det var som hårdast och halast hade jag dock Boa-boots med broddar på framhovarna, annars hade nog inte den stackars ponnyn kunnat ta sig fram alls...

Så om följande påståenden, tycker jag så här:

- alla hästar kan gå barfota:
Ja, om all mark vore mjuk...och om det inte fanns hästar med "fullblodsfötter".

- alla hästar vänjer sig vid barfotagång bara man ser till att "härda" deras fötter vid hård och knaggligt underlag.

Jag tycker att ett års test borde gett en ponny som funkar på alla underlag, om detta verkligen är möjligt. Men måste man ut på grusvägar som blir knöliga när de fryser så väljer faktiskt hästen själv att gå på gräset vid sidan av vägen. Det måste nog betyda att det inte känns bra att gå på det hårda/knöliga. Rider man dessutom längre pass i veckan på hårt underlag så tror jag att fötterna slits mer än de hinner växa...

Jag tror inte att jag skulle välja barfota på en häst som faktiskt ska ridas dagligen. En sak med en gammal häst som promenadrids korta stunder eller unghäst som inte rids dagligen, men ska man träna och tävla så tror jag att skor är nödvändiga. Dessutom: det blir halt även för barfotahästar på vintern. Snacket om att en välverkad hov fungerar som en sugkopp när det är halt, är båg.