...och nu menar jag inte min egen, sommartid.

När vi hade Sparrisen så provade vi att ha honom som barfotahäst.

Det har ju stått rätt mycket om detta, kanske inte i de stora etablerade hästtidningarna, men väl i Hästfocus. Det finns de som talar sig varma beträffande hästarnas rätt till att slippa skor och att alla hästar kan vänjas vid att gå barfota med rätt verkning.

Sparris hade gått utan bakskor hos tidigare ägare och var dessutom lite vinglig (inte dum) när han skulle skos bak. Vår stallägarinna skodde inte sin häst och anlitade barfotaverkare, så vi provade också.

Körde med detta under nästan ett år men vet inte om jag tyckte det verkligen fungerade. När det var som hårdast och halast hade jag dock Boa-boots med broddar på framhovarna, annars hade nog inte den stackars ponnyn kunnat ta sig fram alls...

Så om följande påståenden, tycker jag så här:

- alla hästar kan gå barfota:
Ja, om all mark vore mjuk...och om det inte fanns hästar med "fullblodsfötter".

- alla hästar vänjer sig vid barfotagång bara man ser till att "härda" deras fötter vid hård och knaggligt underlag.

Jag tycker att ett års test borde gett en ponny som funkar på alla underlag, om detta verkligen är möjligt. Men måste man ut på grusvägar som blir knöliga när de fryser så väljer faktiskt hästen själv att gå på gräset vid sidan av vägen. Det måste nog betyda att det inte känns bra att gå på det hårda/knöliga. Rider man dessutom längre pass i veckan på hårt underlag så tror jag att fötterna slits mer än de hinner växa...

Jag tror inte att jag skulle välja barfota på en häst som faktiskt ska ridas dagligen. En sak med en gammal häst som promenadrids korta stunder eller unghäst som inte rids dagligen, men ska man träna och tävla så tror jag att skor är nödvändiga. Dessutom: det blir halt även för barfotahästar på vintern. Snacket om att en välverkad hov fungerar som en sugkopp när det är halt, är båg.