Hade inte världens smidigaste dag idag.

Har känt mig småförkyld länge, men idag tog min småsjudande förkylning ännu ett steg och jag började känna mig febrig framåt eftermiddagen.

"Fröken, du är alldeles röd om näsan!" utbrast en av mina elever.

(Ska snabbt mota undan eventuella funderingar från läsarna om jag möjligen har en plunta i katedern genom att mycket bestämt dementera detta).

Mycket riktigt - helt i tiden: adventstiden - börjar jag förvandlas till Rudolf med röda mulen...

Skippade ett eftermiddagsmöte - inte helt ledsen för det - och åkte hemåt. Eller inte direkt. Eftersom jag visste att vi knappt hade något i skafferiet hemma tänkte jag ta en omväg via Rimbo och handla det nödvändigaste. Jag kände mig så trött och eländig att jag nästan struntade i det, men tanken på att trösta mig med en liten chokladbit från affären gav lite extra kraft.

Jag hamnade bakom lång karavan bilar som fastnat bakom ett långsamtgående fordon med nån jättestor och jättebred last på. Ingen kom om. Färden mot Rimbo gick i 30-40 km/t.
Kom till slut fram till affären. Gick in, gick runt. Plockade i varor + chokladen. Magen kurrade, pannan febrade (eller vad det nu kallas när man känner sig sjuk).

Lade upp alla varor på bandet och precis när expediten började knappa in varorna så insåg jag att jag inte hade mitt kontokort med mig. Bara ICA-kortet.

Det förbaskade kontokortet låg kvar framför datorn hemma efter att jag betalt Globenbiljetterna för helgen! -Gaaahhhh!!!

Det var bara till att med ännu febrigare panna och ännu rödare näsa stamma fram att man försökt prångla varor genom kassan utan att ha vare sig pengar eller kort, snabbt slänga tillbaka allt i kundkorgen och så ut i affären med allt. INGEN CHOKLAD fick jag!!!

Imorrn blir det fackeltåg till kyrkan och adventssånger däri. Låter jättemysigt, men betyder en lång promenad då man är rädd att ungars hår ska brinna upp av fladdrande facklor, sitta i kyrkan då barn mumlar sånger och sedan kylslagen promenad tillbaka till skolan igen. Fast där väntar adventsbuffén (av kakor och godis!!) som dagispersonalen bakat ihop i år. Får ta igen dagens uteblivna choklad. Fast först ska jag tanka i mig alvedon så att jag orkar.

 

Cecilia

26 november 2010 18:22

Så jäkla irriterande...har varit i nästan samma sits själv och det är INTE kul..

http://www.familjenhogberg.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...