Kom precis tillbaka efter att ha fodrat hästarna.

En promenad på nästan en kilometer till stallet, minus nio grader ute, vindstilla och gnistrande snö.

Jag kunde bara inte gå hem efter att hästarna fått sitt. Promenerade bort på vägen genom skogen med snön knarrade under kängorna.

När jag stannade upp så var det bara stilla och tyst, som om allt ljud dras in i snön och blir kvar där.

Det var som i öknen, samma känsla av behaglig ensamhet. Ingen trängsel med andra människor, inga oljud, allt omkring är mjukt och stilla.

Stunder som dessa är en ynnest att få uppleva.

...vart tog poolen vägen??

Allt är täckt av fluffig, härlig snö!

Coffees "generande hårväxt" på hakan går inte att dölja med snöklumpar hängandes i skägget.

Det är bara våra slömissar som inte alls ser storheten i denna härliga snö.