Tänk vad ett nytt jobb kan göra.

Jag börjar äntligen känna igen mig själv. Jag kan komma på mig själv med att småvissla och tralla under dagen och det var lääääänge sedan jag var i den sinnestämningen att något sådant glädjeyttrande skulle komma ifråga. Var det inte benbrott och lång rehab så var det annat som fördystrade tillvaron.

Förutom en supergullig klass och trevliga kollegor som man mer än gärna sitter och planerar tillsammans med, så har den här skolan lyckan att ha rekryterat en attans bra rektor. Jodå, fler än jag tycker så. Jag har visserligen bara varit här i fem veckor men inget har hittills motbevisat det goda intryck jag fick redan vid anställningsintervjun.

Förutom att vara proffsig så har människan dessutom humor - och det mina vänner, är livsnödvändigt i skolans värld. Tempot och kraven är så höga så om man inte får en möjlighet att pysa lite ventiler genom ett gapskratt då och då, så kan det bli för mycket hur bra arbetsplats man än är på. (- Det är en hon, och hon har man och barn och jag har inte bytt planhalva - kanske bäst att skriva det rätt ut så ingen börjar undra). 

Så det är väl bara att passa på att känna sig glad och nöjd ett tag - livet brukar ju som bekant varva höjdpunkter med lågvattenmärken så det gäller att ta tillvara på de goda dagarna.  :)