..eller något liknande. Detta efter en helt galen språngmarsch från Roslagsskolan ner till busstationen. Min puls var inte nere i ens nära normal förrän vi kom till Finsta 20 minuter senare. Jösses!!

Dagen började med världens skitväder. Jag vet att västkusten hade det värre, men min egen misär står mig närmare.

Regn/snöslask eller vad det nu var VRÄKTE ner i vindbyar. Vi skulle till Roslagsskolan och se på en dansshow hela klassen så vi skulle därmed ut och vänta på bussen och sedan promenera ca 1 km i skitväder. Jag tog på mig curlingkängorna och hade paraply - som otroligt nog höll - tills jag trampade på den inne i salongen...:(

Men de flesta ungarna blev genomblöta och kalla med detsamma. Nästan hela klassen hade vanliga gympadojjor som det rann ur.

Showen var bra. Skulle hålla på ca 1 timme och då skulle vi ha 30 minuter på oss att lugnt promenera tillbaka till bussen. Det brukar ta ca 12-13 minuter i rask promenadtakt.

Kollade tiden lite då och då, men på slutet slappnade jag tydligen av för mycket, för sista gången jag checkade klockan så var det 9 minuter tills bussen skulle gå och showhelv-et var inte slut!!! Den hade dragit rejält över beräknad tid. 

Bussarna går ju bara en gång i timmen och skulle vi missat bussen så missar vi lunchen + att det inte är ett nöje att stå med en hungrig, blöt och kall klass och vänta på en buss i 60 minuter. Alltså UT med alla - pågående show eller inte - och språngmarsch till bussen!! Presto!! NU!! Gudskelov är det nedförsbacke från skolan mot busstation så farten var god när vi sprang. Slog rekord genom att vara framme vid bussen på 6 minuter - precis när den inte så glada busschauffören tänkte åka.

Bara att inse att jag borde träna för mjölksyran var total, blodsmaken i mun likaså plus brännande lungor därtill. Det är INTE nyttigt att pressa min stackars kropp på detta vis. Fantastiskt nog höll alla ungar också takten, för det finns nog en och annan bland dem som jag trodde skulle falla ur troppen, men fixade det!

Hästmässigt så har vi broddat hästarna idag. Det är snorhalt under snöslasket!
Fredriks Ice släppte vi lös i ridhuset så att hon fick springa av sig. Ensam i hagen har hon inte så kul och det har varit hårt och halt senaste dagarna. Hennes fullblodsdel ville springa för annars får den krupp och det vill vi inte ha.

Sanna har tränat Sacha att gå i koppel på sistone. Den söte jätteponnyn lyssnar och försöker. Så gullig!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...