Torsdag: gipsa om benet då första gipset spruckit. Insåg vid hemkomst att foten inte var i 90 graders vinkel och därför inte gick att stödja på. Dessutom satt gipset åt så pass hårt att jag fick jobba hårt för att tänka på annat än att det satt HÅRT. Det gjorde inte ont, men jag hade snudd på panikkänslor hela kvällen och natten för det kändes så obehagligt.

Dagen efter fick jag ringa till sjukan igen och påtala detta och fick ny tid. Ordna skjuts IGEN och ödsla tid av dagen på sjukhuset. Denna gång fick jag en mycket noggrannare sköterska som noga såg till att polstra om benet, kolla så att det inte bildades några veck någonstans och sedan lindades plastbandaget lite lösare. Foten fick dessutom rätt vinkel. Det var ganska stor skillnad mot dagen innan. Ska väl säga att alla sköterskor har varit jättetrevliga och snälla, men det var inte alls trevligt med det illasittande gipset igår...

Idag var jag jätteglad eftersom gipset satt som ett smäck och var snudd på bekvämt om gips nu nånsin kan vara det.

MEN, ständigt detta j-la men... jag lyckades slinta med foppatofflan på det friska benet och det ville sig inte bättre än att jag stödde upp hela kroppsvikten på gipsbenet. Nu har jag ONT igen. Inte på benbrottsstället, utan jag misstänker att mina redan sargade ledband slets upp igen.

Så, från att ha varit ganska rörlig så var det upp med foten i högläge igen (SÅ TRÖTT PÅ DET!!) och ligga i soffan. Det känns fortfarande inte bra men jag hoppas det känns bättre imorgon. Annars blir jag mer än ledsen. :(