Har inte riktigt haft tid att njuta av vackert väder utan det har varit lite flängandes hit och dit denna helg.

Igår åkte vid till Örebro T&R för att provrida häst (till Fredrik). De som känner mig vet att jag avskyr att åka bil - särskilt - och det kan vara en av de bidragande orsakerna till min bilaversion: den urtrista vägen till Enköping. Det kan bara inte finnas en mer tröstlös och meningslös vägsträcka i hela Sverige.

Det är inte så långt från Rimbo till Enköping men likt förbannat tar det hundra evigheter att komma dit. Vägen är dessutom kantad av trafikkameror så man kan inte ens trycka pellen i botten för att få skitvägen överstökad fort.

Nåväl. Efter ett pitstop på McDonalds och inköp av latte och tilltugg blev jag lite gladare till sinnet. Hästen var dessutom jättefin. Såg precis ut som jag tycker att en häst ska se ut och hade dessutom rätt färg.

Senare på kvällen var det dags för Coffeeputs och knoppning av man. Efter att först ha ägt en travare och senare arabhästar så är jag inte direkt proffs på att knoppa manar. Geshira gjorde vi alltid en inbakad fläta på vid dressyrtävlingarna, så det är jag ganska bra på. Men små jobbiga flätor som sedan ska formas till perfekta knoppar..? Tja, kan väl säga att jag såg att jag inte var ensam om att göra fula knoppar. Coffees ojämna kaktusknoppar fick hård konkurrens av ponnysar med tennisbollsknoppar och andra spretskapelser.

Så här gick Fredriks LC:2.

De skötte sig fint, men Coffee var inte direkt framåt och spänstig. Den enda direkta klantigheten som Fredrik hade kunnat undvika är den jättekorta halten i mitten, men resten är sådant som får rätta till sig allt eftersom. Sporrar på till nästa gång, att han vågar rida ihop henne lite till och begära mer.

Sedan ÄR det svårt att disponera hästen när man inte tävlat på jättelänge. Hur länge ska hon ridas fram? När är hon som bäst och när börjar hon tröttna och lägga av? Inte kul att komma in med en för lite framriden ponny heller...

Det finns förbättringspotential. Det ska bara plockas fram och det ligger inom räckhåll, känns det som.

Hur det gick totalt? Jo:

Rosett blev det! Fredrik och Coffee kom placerade på 4:e plats!

Sedan åkte vi hem, åt pannkaka och så sov jag och Roland middag. Orkar inte med så här mycket färder och spänning längre!

P.s Sanna vi lånade din hjälm.

P.s nr 2: Notera den sneda järnbalken på ridhusets kortsida (filmen). Hade nog varit lite nervös för att rida i det ridhuset den här vintern...

 

Cecilia

25 april 2010 21:10

Grattis Fredrik!!

http://familjenhogberg.blogspot.com

 

Sanna

25 april 2010 22:45

SÖT BILD!

http://www.sannabakar.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...