I vintras fick Roland en julklapp från sitt jobb. En flaska olivolja.

Lite tamt tyckte jag.

Ungefär som "-Hejsan, här får du en Festis i julklapp. Vi satsar liksom lite extra på er anställda i år"...

Jag brukar i och för sig använda olivolja ibland även om jag inte gillar olivolja sådär jättemycket. Även om man köper mild Extra-virgin och allt vad det nu heter, så smakar det lite för mycket...oliv...? Det borde ju inte vara en överraskning med tanke på att oljan utvinns ur oliver, men hur som helst. Jag har tyckt att det inte varit så värst gott och att den smaken gärna tar över lite för mycket i salladsdressingar till exempel.

I våras snubblade jag över den oöppnade förpackningen med Rolands julklapp och tänkte att det är väl lika bra att använda den som att gå och köpa annan olivolja i affären.

Döm min förvåning när jag upptäcker att den här jäkla olivoljan smakar gudomligt! Nej, jag tar inte i extra för att låta lite speciell här i bloggen. Den är GOD. En sublim olivsmak, inte alls sådär påträngande och in-your-face (eller ska det vara in-your-palate?) som jag är van vid.

Nu förstår jag till och med de här matprogrammen där - vad jag tidigare tyckt - lite skitnödigt matnördiga programledare står och smakar av ren olivolja, tittar in i kameran och bedyrar att det är supermums. Det ÄR ju mums!

Så nu har jag använt den här olivoljan ofta. (Konstigt att jag hade det här inlägget med "muffin rider" tidigare...)

Så ofta att den snart är slut. När jag googlar för att kolla var man kan köpa den så inser jag också än en gång att pris och kvalitet inte alltid, men väldigt ofta går hand i hand. 400 kr litern kostar den.

OK, Rolands jobb. Det smällde faktiskt lite högre än att ge bort en Festis.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...