En del saker kan man nästan inte läsa klart för att man blir så ledsen.

Som det här.

När det handlar om individer som är värnlösa så blir ju handlingen så mycket grymmare. Djur, barn, gamla.
När det gäller barn så träffar, till skillnad mot de flesta gamla på institution idag, åtminstone de flesta barn dagligen någon (förälder/föräldrar) som beskyddar dem och kan föra deras talan.

Att vara gammal och ensam på ett hem betyder att vara helt utlämnad till personalen. Även om det finns vuxna barn i livet så kanske de bort långt ifrån och inte kommer förbi särskilt ofta.

Jag tror dock att de flesta som arbetar på ett äldreboende faktiskt vill sina boende väl, gör sitt allra bästa och aldrig ens skulle drömma om att göra något som liknar det dessa undersköterskor gjorde.

För hur tänkte de? De kommer ju också bli gamla någon dag. Om de inte har ett hjärta så har de väl åtminstone en hjärna?