Stallet vi flyttat till nu har väldigt skiftande hyresgäster. Här finns ju ridskolehästar samt privathästar med ägare som är allt ifrån alldeles nyblivna hästägare till gamla uvar som haft häst i all oändlighet (snudd på).

Inför flytten fick vi kommentaren "Bra att ni flyttar hit för det behövs lite mer hästkunnande i stallet" vid ett par tillfällen. Jag hejdade tanken en kort sekund med fick inte riktigt ihop det. Vaddå? Hästkunskap? Men om man har  häst så har man väl hästkunskaper, tänkte jag ungefär. Sedan, ridkunskaper, det kan ju ta tid innan man skrapat ihop.

Oj, vad jag glömt beträffande hur det var att vara nybliven hästägare. En del av de frågor jag fått och de situationer jag tagit del av nu på sistone har fått mig att förstå kommentaren.

Bara som av en händelse hittade jag min gamla dagbok från tiden med Fachall. Han var ju inte ens min allra första häst, men inte hade jag varit hästägare så där rasande länge, inte.  Själva handhavandet av häst hade jag väl lärt mig till viss del, men när det gäller ridningen, vad jag gjorde och vad jag tolererade från hästen...tja...sånt hade jag glömt bort. Häst som reste sig, häst som var rädd, häst som skenade och som sidoskuttade och tvärstannade om vartannat. Men ändå var jag optimistisk i mina dagbokskommentarer fast jag inte alltid var nöjd med dagens ridpass. Läsningen gjorde mig väldigt ödmjuk, för jag var ju precis som nybörjarna i det här nya stallet. Man vet ju inte alltid vad man ska fråga om ens. Man gör så gott man kan. Det gäller bara att vara öppen, nyfiken och ta in de råd och tips man får från andra.

Det var förresten i samband med Fachall som jag började träna Natural Horsemanship. Jag förstod ju till slut att situationen var snudd på ohållbar med häst som sprang lite som den ville och dessutom var rädd för allt. Det blev ju en trevlig häst av Fachall också så småningom (det tog enormt mycket arbete) och jag lärde mig MASSOR av detta med NH!

Nu har vi löpt hela cirkeln runt och den är på väg mot att slutas: I helgen ska vi på NH-träning för John Ricketts med Fredrik och hans Ice. Ser faktiskt fram emot det - det är minst 15 år sedan sist.

NH-kunskaperna var dessutom det som gjorde att jag vågade köra in Geshira alldeles själv.
Hon är faktiskt mitt mest gedigna och genomtänkta hästprojekt nånsin. My pride and joy!
 
Sista året som körponny. Inte förrän långt efteråt fattar jag vilken enormt fin allroundhäst hon blev.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...