Tror jag skrivit det nån gång förut, men konstaterar det igen: våren är inte min tid.

Det är inte så att jag föredrar att frysa och ha vinter, men jag blir bara inte glad av våren. Jag blir bara deppig trots att det är meningen att man ska bli uppåt och pigg.
Nu har det hänt så många år i rad att det inte bara kan vara en slump, bara att inse att våren för mig är en tid att härda ut och ta mig igenom. Våren består av skarpt ljus, smuts, lera, trötthet och likgiltighet.

Det är rätt jobbigt. Inget är särskilt kul, jag blir otroligt lättstressad och får kortare stubin än någonsin.

Lite, lite lindring får jag av att vara i stallet. Kroppsarbete är bra när själen mår piss.

Går och lägger mig nu och hoppas vakna upp senast nån gång i slutet av maj.