Har läst flera självbiografier över kända rockmusiker det senaste året.

Började med Slash från Guns´n´Roses, därefter Ozzy  och sedan Anthony Kiedis från Red Hot Chili Peppers.

Gemensamt intryck från alla böckerna är en uppriktigt undran över hur i hela friden de överlevde sina vildaste år.
Hur kan man misshandla sin kropp så enormt mycket och fortfarande stå på benen (nåja, nätt och jämnt vad gäller Ozzy då...) De tycks ha fått i sig obegripliga mängder sprit och knark. En annan sitter och oroar sig för att överdosera Alvedon när man är förkyld...

Böckernas underhållningsvärde har varit varierande. Den enda jag skulle kunna rekommendera, även om man nu inte skulle vara särskilt intresserad av vare sig bandet eller personen ifråga utan bara vill läsa något intressant är väl Ozzy Osbournes "Jag är Ozzy". Den var faktiskt riktigt rolig mitt i det tragiska. Tonen är sådan att man lätt kan föreställa sig Ozzy sitta och berätta de olika episoderna för spökskrivaren. Dessutom har han verkligen varit med om en hel del.

Tråkigast var faktiskt Anthony Kiedis biografi. Synd, för jag gillar verkligen RHCP och hade väl hoppats på lite mer spännande historier än de som presenteras i boken. Andra halvan känns bara som en uppräkning av när han tänder på, tar in på rehab, får återfall, in på rehab, återfall, in på rehab etc etc och uppräkningar av tjejer han varit tillsammans med och sedan gjort slut med.

När boken avslutas har han visserligen varit ren i fem år (förhoppningsvis för hans skull, fortfarande?) men that´s it. Segt.

Nu ska jag ge mig i kast med tredje boken av Vibeke Olsson om livet i ett sågverk utmed norrlandskusten i slutet på 1800-talet. Den bokserien har faktiskt varit riktigt bra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helt utan några särskilda förväntningar så bokade vi en resa till Kroatien.Idén startade med att en bekants syster erbjuder seglingsresor i Kroatien. Bilderna därifrån såg verkligen fina ut, men jag är inte nån segelbåtsmänniska. Det kanske är jättet...

På en middag häromveckan kom samtalet in på en bok som några hade hunnit läsa: Linus Jonkmans Introvert – den tysta revolutionen.   Nu har även jag hunnit läsa den (lyssna på, egentligen). En hel bok som ger mig och mina gelikar, upprättels...

Någon gång måste ju vara den första. Så nu blev det så: Kanarieöarna. Har faktiskt aldrig farit på en typisk svensk charterresa dit där nästan alla svenskar tycks ha tillbringat någon semester i sitt liv och deltagit grisfest eller letat hela vecka...

   Då var det dags igen - ännu ett år har gått och det är åter dags att vänja sig vid att skriva en annan siffra sist på årtalet.       - Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som "håller ihop" ...

Det var en gång några ingenjörer som arbetade på en firma som tillverkade mobiltelefoner. De var välutbildade och hade länge arbetat med telefontillverkning. De kunde det mesta, allt från att planera, prova, göra prototyper och sedan testa och förbät...